Betty och flickan utan minne

Någon eller några har stulit Arthurs bil efter att hela gänget besökt ett lokalt kafé. Men bilen dyker snart upp igen i samband med en krasch. Flera personer satt i bilen men det är bara en som blir kvar. En liten flicka som verkar lida av minnesförlust. Ingen vet vem hon är, inte ens hon själv…

Det amerikanska originalomslaget.

Flickan, som snart börjar kallas för Pyret, får flytta in hos Betty och hennes familj, medan hon tillfrisknar och givetvis försöker Betty samla information som kan leda till att flickans identitet avslöjas. Till råga på allt blir de snart goda vänner, Betty och Pyret. Men sedan börjar hon bete sig märkligt. Dessutom börjar ljudet av ett osynligt klockspel höras, ofta när Pyret är i närheten. Vad är det egentligen som pågår och vem är flickan egentligen?

Boken

Det här är den tredje boken i serien om Betty, när vi äntligen får lära känna Pyret. Pyret kommer att återkomma i senare böcker. Säkert med hänvisning till denna. Och därför är det som vanligt bra om man läser Bettyböckerna i rätt ordning. Så slipper man spoilers.

Boken gavs ursprungligen ut 1932 och den skrevs som vanligt av Margaret Sutton. Boken utspelar sig ungefär under den tiden också och inte under 70-talet som man kan tro när man ser det svenska omslaget. Boken utspelar sig nämligen på den tiden när människor bara kunde försvinna, ta sig ett annat namn och dyka upp som en helt ny person.

Däremot var man bekant med fingeravtryck och i boken dyker ett hjärtformat sådant upp. Jag är lite osäker på om man verkligen kan ha ett hjärtformat fingeravtryck rent naturligt. När jag Googlade på det såg det inte så ut. Men Google vet å andra sidan inte allt.

Det fick mig däremot att undra när man började använda sig av fingeravtryck för att avslöja brottslingar. Svaret är 1893. Då fälldes Francisca Rojas för morden på sina två barn, eftersom hennes fingeravtryck hittades på mordplatsen. Rättegången liksom brottet ägde rum i Argentina och hon dömdes till livstids fängelse.

I boken framgår det också att Arthurs bil heter ”Fågel blå” som sedan blir ”Den vita duvan”. Jag minns också att Penny Parker namnger sin bil. Min fundering är om det var kutym att döpa bilar förr?

Slutsats och betyg

Jag är rätt så förtjust i de här Bettyböckerna kanske främst eftersom jag gillar miljön, Betty och alla Bettys kompisar. De påminner mig faktiskt om Anne på Grönkulla av någon anledning. Men Betty är detektiv och inte föräldralös. Hon löser sina små mysterier med små medel och styrkan i mysterierna är nog hur ledtrådarna liksom lirkas fram, i lagom takt. Det är inte lika dramatiskt som en Kittybok, med cliffhangers i slutet av varje kapitel. Men det småputtrar hela tiden och jag gillar tempot.

Här listade man kanske ut hur allt låg till lite väl tidigt, men det gör ingenting ändå. Jag ger boken en svag fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att lösningen var lite förutsägbar.
Bäst: Bettys temperament. Hon blir glad, arg, besviken och ledsen precis som en vanlig person.

Övrig information

Antal sidor: 157
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1971
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer Wahlströms: 1583

Originaltitel: The Invisible Chimes
Utgivningsår i USA: 1932
Bokens olika omslag:

Föregående bok: Betty och spöket på vinden
Nästa bok: Betty och källarmysteriet

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *