Madame Wanda stirrade in i kristallkulan. Plötsligt ropade hon ut ett namn.
– Betty Bolton, kom fram!
Betty reste sig snabbt och gick fram till spåkvinnan.
– Du ska akta dig för att blanda dig i andras affärer, sa madame Wanda med viskande röst. Jag varnar dig.

På skoj besöker Betty, Irene och resten av gänget en show där spådamen Madame Wanda uppträder. I samband med uppträdandet bjuder hon upp Irene på scenen för en spådom. Madame Wanda varnar henne för att åka till New York. Hon varnar henne också för att gifta sig med Dale som inte älskar henne, utan bara är ute efter hennes pengar.

Spådomen gör Irene både orolig och rädd. Men Betty som inte tror på spådomar bestämmer sig för att avslöja Madame Wanda.

Boken

Det här är den sjunde boken i Betty-serien och den skrevs av författaren Margaret Sutton. Boken gavs ut 1934 för första gången men det skulle dröja ända till 1974 innan den översattes och gavs ut i Sverige.

Mysteriet kretsar uteslutande kring Bettys försök att avslöja den mystiska spådamen Madame Wanda. Det var nämligen så att New Age hade blivit väldigt populärt i början av 1900-talet. Särskilt i samband med första världskriget. Då dog många unga män, vilket lämnade många sorgsna familjer. När det då kom spådamer och andra som påstod sig kunna få kontakt med de döda. Hoppade många på det spirituella tåget. Det anordnades seanser så det stod härliga till och Ouija-bräden (”Anden i glaset”) blev enormt populärt. Snar avslöjades det ändå att det mesta av detta var fejk och ingen fick någon egentlig kontakt med andevärlden.

Under 20-talet började den berömda trollkarlen Harry Houdini ledde ett korståg för att avslöja dessa lurendrejare och det hela fick stor uppmärksamhet. Tio år senare skrivs den här boken och som alltid är Margaret Suttons Betty-mysterier inspirerade av verkligheten.

På vägen till mysteriets upplösning hinner Betty dessutom göra foten riktigt illa. Hon hamnar på sjukhus och blir där vän med en ny bekant, Sylvia.

Slutsats och betyg

Den här boken är både bra och dålig. Jag är ju generellt svag för historier om seanser, spådamer och så vidare. Så därför gillar jag den. Å andra sidan stör jag mig en hel del på Irene som tydligen är mycket mer naiv än jag trodde.

Jag irriterar mig också på hela episoden när Betty ska skriva ett brev till Dale och låtsas vara Irene. I den förra boken jag läste om Betty fick hon jobb om redaktör. Därför borde hon vara en duktig skribent men den talangen verkar helt bortblåst i den här historien. Här ställer nämligen det där brevet till en hel del problem.

Men annars gillar jag boken. Margaret (och översättaren) har ett bra språk och flyt i texten. Sedan gillar jag jakten på alla ledtrådar. Mysteriet ligger ju främst i att man vill veta hur Madame Wanda rent praktiskt går till väga för att lura sina följare. Läsaren får tidigt veta att hon är skurk.

Men ändå.. det får bli lite plus och minus som tar ut varandra och därför landar jag på en stark trea i betyg för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Betty tydligen förlorade sin skrivförmåga.
Bäst: Den mycket sofistikerade kristallkulan.

Övrig information

Antal sidor: 157
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1974
Bokomslag: Christina Naunckhoff
Boknummer Wahlströms: 1759

Originaltitel: The Mystic Ball
Utgivningsår i USA: 1934
Bokens olika omslag:

• 

• 

Föregående bok: Betty och den gula vålnaden
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): The Voice in the Suitcase
Nästa bok (enligt den svenska ordningen): Betty och röda ringens gåta