Betty älskade att flyga – men den här flygturen var allt annat än behaglig. Planet krängde i den hårda vinden och motorn hostade.
– Vi måste hoppa, ropade Arthur plötsligt. Nu!
Med hjärtat i halsgropen steg Betty ut på vingen och kastade sig ut…

Betty blir helt överraskad när Arthur Farringdon sätter en ring på hennes finger och förklarar att det är en förlovningsring. Helt plötsligt är hon förlovad… med Arthur!

Ringen pryds av en vacker duvblodsrubin, men allting känns inte rätt. Betty känner sig osäker på sina känslor för Arthur och övertalar honom att hålla förlovningen hemlig. Under tiden har Lorraine listat ut att Arthur och Betty förlovat sig, hon blir svartsjuk och bestämmer sig för att försöka vinna Arthurs hjärta. Kosta vad det kosta vill. Tilltaget gör att hon snart försvinner och Betty ger sig ut på jakt efter den försvunna Lorraine. Hänger hennes försvinnande möjligen ihop med pälsstölden som nyligen ägt rum i staden?

Boken

Det här är egentligen den tionde boken om Betty. Men eftersom B. Wahlströms inte gav ut alla böcker om henne i Sverige, är det här den sjunde boken. Som vanligt skrevs den av Margaret Sutton som inte är en spökskrivare.

Boken handlar en hel del om olika rubinsorter

Finast av alla rubiner är ändå den som kallas för duvblodsrubin (svensk översättning) som är känd för sin djupröda färg. Det ska också tilläggas att en spinell inte är en rubin utan en helt annan mineral.

I boken utvecklas också Arthurs, Peters och Bettys relation. Även om Bettys förlovning med Arthur känns väldigt konstig. I böckerna har Betty inte ens pussat någon. Förlovningen verkar aningen påtvingad den stackars Betty. Arthur å andra sidan verkar väldigt ombytlig och något osentimental. Mest av allt kanske han bara vill förlova sig. Med vem spelar mindre roll. Så verkar det i alla fall.

Peter å andra sidan. Visst är det han som gillar Betty bäst. Och tvärtom…

Sist vill jag nämna detta med flygplanen. När man läser böcker från den här tiden kan man lätt tro att var och varannan kotte ägde ett eget flygplan. Det reagerar jag också på när jag läser Hardyböckerna som är fyllda till bredden med den ena flygplansägaren efter den andra. Riktigt så var det inte i verkligheten. Jag tror att överskottet baseras på en tro om att folk skulle börja äga flygplan på samma sätt som de ägde bilar. Boken är trots allt skriven 1937. Nu vet vi alla att det inte riktigt var så det blev.

Slutsats och betyg

Den här boken var ovanligt rörig, eller beror det bara på att jag inte förstår hur Arthur kan sätta en ring på Bettys finger och liksom tvinga på henne en förlovning. Kanske blir jag besviken på att Betty inte säger ifrån. Det är inte likt henne och kanske gör det att hela historien känns märklig. Jag förstår inte!

Sedan är det några pälstjuvar, en rödhårig kille, en turbulent flygtur och den ena rubinringen efter den andra. Alla verkar vara på vift. Lösrykt.

Egentligen hade jag tänkt ge den här boken en tvåa, men nu när jag skriver om den inser jag att det inte kan bli mer än en etta i betyg. Betty som blivit en favorit genom alla de tidigare historierna om henne. Här blev jag riktigt besviken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Bettys förlovning.
Bäst: Jag lärde mig ändå något om rubiner.

Övrig information

Antal sidor: 159
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1975
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer Wahlströms: 1813

Originaltitel: The Riddle of the Double Ring
Utgivningsår i USA: 1937
Bokens olika omslag: Jag hittade bara den amerikanska originalversionen.

Föregående bok: Betty och kristallkulans hemlighet
Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): The Mysterious Half Cat
Nästa bok (enligt den svenska ordningen): Betty och dubbelgångaren
Nästa bok (enligt den amerikanska ordningen): The Unfinished House