Kitty och hennes pappa har fått besök ända från England. Hela helgen ska familjen Morgan stanna. Det skulle ha varit jättekul – om inte barnen varit så odrägliga. För aldrig har väl Kitty mött en snobbigare flicka än Pamela Morgan. Och brodern Derrick retar snart gallfeber på alla med sina dumma skämt och påhitt. När Hannahs Guldring försvinner kan Kitty inte hjälpa att hon blir misstänksam. Någon måste ha tagit den. Någon som inte anar hur mycket ringen betyder för Hanna.

Det är inte alltid så lätt att komma överens med människor bara för att man måste. Det upptäcker Kitty i den här boken. Hon och Pamela är åtta år och på pappret borde de komma överens. Men Pamela är supersnorkig och verkar se ner på den amerikanska matkulturen och alla de amerikanska traditionerna. Och snart närmar sig Tacksägelsedagsfirandet – Thanksgiving med kalkonen, pumpapajen och alla andra godsakerna.

Det handlar om kulturskillnader och de krockar som ibland uppstår.

Boken

Den här boken skrevs som vanligt under pseudonymen, Carolyn Keene och den gavs ut 1995 i USA. I Sverige kom boken ut fyra år senare, 1999. Det är den nionde boken i serien om Lill-Kitty.

Boken utspelar sig i samband med den stora familjehögtiden thanksgiving i USA. I Sverige firar vi inte den helge så särskilt. Men i USA firas den från och med den fjärde torsdagen i November och hela helgen.

Slutsats och betyg

Vid det här laget har jag blivit van i kläderna när det gäller Lill-Kitty och hennes förmåga att lösa de små mysterierna i livet, vems är den mystiska smörgåsen eller vem tog Hannas fina guldring. Mysterier man inte ska förakta. På samma sätt som man inte ska förakta lill-Kitty.

Det bästa med de här böckerna är att de tar upp ämnen som vi alla kan relatera till. Jag minns hur det var att bli ihoptuttad med andra ungar (som man inte nödvändigtvis gillade), bara för att våra föräldrar skulle lajja. Det var inte alltid kul.

Sedan innehåller böckerna ofta någon form av sensmoral. Och så är mysterierna helt ok. Inte för kluriga utan rätt lagom. Därför tänker jag att de här böckerna passar sin målgrupp rätt så bra.

Jag ger den här boken en stark trea och inte en fyra. Det som saknades var att jag aldrig blev riktigt engagerad i historien eller karaktärerna.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Pamela – hon är faktiskt riktigt otrevlig.
Bäst: Jag tyckte upplösningen på mysteriet var rätt så bra och Kitty visar vilken bra detektiv hon är.

Övrig information

Antal sidor: 92
Första upplagan, fjärde tryckningen
Tryckt i Finland, 2003
Bokomslag: Aleta Jenks
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 1999

Originaltitel: The Thanksgiving Surprise
Utgivningsår i USA: 1995

Föregående bok: Detektivtävlingen
Nästa bok: Iskalla knep