Humöret är på topp när Bröderna Hardy vinkar av vännerna Chet Morton och Biff Hooper. De ska testa sin nya båt och beger sig därför ut på en resa över helgen. När dagarna sedan går och vännerna inte kommer tillbaka blir Hardybröderna oroliga. Något verkar har hänt med dem!

Samtidigt är brödernas mamma orolig, Fenton har begett sig iväg på ett nytt farligt jobb. Till sällskap dyker istället tant Gertrude upp, för första gången. Hon är hård som fnöske och övertalar dessutom fru Hardy att öppna sin mans post. Ett brev visar sig innehålla ett mycket märkligt meddelande… Det meddelandet kommer så småningom att ta pojkarna Hardy till Ormön.

Här kan du lyssna på det första kapitlet:

En klassiker

Den här boken är den fjärde boken i serien om bröderna Hardy. I sin originalversion är det också i den här boken som tant Gertrude dyker upp för första gången. Hon beskrivs som en släkting till brödernas mamma som sysselsätter sig med att åka och bo hos olika släktingar. När tant Gertrude sedan anländer har hon givetvis en massa åsikter om saker och ting.

Boken skrevs egentligen av Leslie McFarlane, 1928, baserat på Edward L. Stratemeyers idé. Däremot ingick inte Tant Gertrude i det. Hon var Leslies egenskapelse. Och hon skulle bli ett återkommande inslag i många senare Hardyböcker.

Vad som också är lite speciellt med den här boken är att det är den första som ges ut av B. Wahlströms. Av någon anledning ändrar de också i en hel del i texten. Stratemyersyndikatets böcker var alltid 25 kapitel långa vid den här tiden. Men den svenska versionen är bara 23. Vad hände med de andra två? 🙂 Förmodligen valde man bara att ta bort dem för att förbättra historien.

En annan intressant sak med den här boken är tillgången till vapen. I en episod beväpnar sig pojkarna genom att öppna pappa Fentons vapenskåp. Något som för en svensk 90 år senare känns väldigt märkligt. Jag vet att man på Stratemeyer senare uppmanade sina spökskrivare att inte ha med alltför utförliga beskrivningar av vapen och våld. Det infördes förmodligen efter den första versionen av den här boken. Boken skrevs nämligen om 1962. Revideringen innebar rätt så stora förändringar och principiellt är den reviderade boken en helt annan historia.

Slutsats och betyg

Trots den där konstiga vapenscenen så gillar jag den här boken. Den har ett bra driv och historien hänger ihop, utan att den dras ut på det alltför mycket. Jag gillar också att mamman får vara med på ett litet hörn. Trots att hon bara framstår som svag och orolig. Det är ändå mer än de tidigare böckerna när pojkarnas besatthet av pappan gjorde mamman helt oviktig. I den här boken lovar pojkarna pappa Fenton att de kommer att ta hand om mamman medan han är borta. Det finns det ändå ömhet i.

Sedan finns det en annan fin scen med Joe, när han träffar Iola:

Å andra sidan innehåller boken också en scen när pojkarna slår ihjäl en orm. Rätt så brutalt.

I slutändan ger jag den här boken en stabil fyra.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Fentons olåsta vapenskåp.
Bäst: Scenen när de närmar sig ormön är ändå väldigt spännande.

Övrig information

Antal sidor: 187
Andra upplagan
Tryckt i Falun, 1969
Bokomslag: 
Boknummer: 1091-1092
Upplagor:
1 – 1962
2 – 1969
3 – 1973
4 – 1975
5 – 1977
6 – 1980
7 – 1985
8 – 1987

Originaltitel: The Missing Chums
Utgivningsår i USA: 1928
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Hemligheten i den gamla kvarnen
Nästa bok: Mysteriet med de stulna bilarna