Kitty, Bess och George ska få vara med i en filminspelning – tror de. Istället får de passa en sköldpadda åt en av skådespelarna. Som sedan plötsligt försvinner!
Det blir kaos i filmstudion och Kitty och hennes vänner får skulden. Nu måste Kitty skynda sig för att lösa mysteriet.

Filmens stora stjärna är barnskådespelaren Lucy Webb som alla barnen i River Height ser upp till. Alla utom Brenda Carton. Hon blir avsnoppad av stjärnan när hon vill göra en intervju för sin tidning. Efter det börjar hon ogilla Lucy. Men är det tillräckligt för att sno hennes sköldpadda?

Kitty har även andra misstänkta, som stadens största fan. Kanske är det han som tagit sköldpaddan Harry?

Boken

Det här är den 29:e boken i serien om Lill-Kitty, även om den i Sverige gavs ut som den 25:e boken i ordningen. B. Wahlströms hoppade nämligen över en del böcker. Vem som döljer sig bakom författarnamnet, Carolyn Keene är okänt för den här, och alla andra böckerna i serien.

Boken utspelar sig helt i River Heights och kretsar kring en filminspelning och sköldpaddan Harry. Det framgår aldrig vad för sorts sköldpadda Harry är, men han är tydligen tillräckligt liten får att få plats i en jackficka. Kitty stoppar honom nämligen där i en av bokens scener. Jag vill tillägga att man inte bör stoppa sköldpaddor i någon ficka alls.

Faktum är att Harry inte verkar bli särskilt väl omhändertagen i boken alls. Det verkar inte som om författaren har haft någon särskild koll på hur det egentligen är att ha en sköldpadda som husdjur. Så om någon känner sig sugen kan man börja med att läsa den här artikeln innan man ger sig i kast med en sköldpadda. Den kommer från Expressen och innehåller saker som är bra att veta innan man köper en en sköldpadda.

Som vanligt äts det en del i boken och den här gången blir det pizza. Den filmscen som Kitty och hennes kamrater ska vara med i utspelar sig nämligen på deras favoritpizzeria, Peters pizzeria. Annars brukar ju de flesta av Kittys pizzor konsumeras i Files-serien.

Slutsats och betyg

Jag reagerade verkligen på hur stackars Harry behandlas. Så här gör man väl inte med ett husdjur?

Utöver det tycker jag att den här historien är ok och den har ljuspunkter. I synnerhet mot slutet när det visar sig att Brenda Carlton bara har hittat på historier till sin tidning. I dessa tider av falska nyheter kändes den delen väldigt relevant och bra. Det gör kanske källkritik lättare att förstå för någon som är liten.

Boken innehåller också andra underhållande delar, som auktionen när ungarna ska byta grejer med varandra och sminkscenen.

Å andra sidan har vi den stackars Harry… Jag ger den här boken en trea i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Hur Harry behandlas… Och hur tog han sig till badkaret egentligen?
Bäst: När Bess förklarar att alla killar minsann inte är äckliga, bara tre av dom. Hon är för rolig.

Övrig information

Antal sidor: 95
Första upplagan
Tryckt i Finland, 2007
Bokomslag: Joanie Schwartz
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 2007

Originaltitel: Lights! Camera! Clues!
Utgivningsår i USA: 1999
Andra omslag till boken: Jag hittade bara den amerikanska och svenska versionen.

Föregående bok: Den försvunna kälken 
Nästa bok: Misstänkt för bus