Mängder av falska dollarsedlar i olika valörer har prånglats ut och skapar oro ända upp i amerikanska kongressen. De ger den berömda detektiven Fenton Hardy i uppdrag att med all kraft försöka spåra falskmyntarligan och lokalisera platsen där sedeltryckpressen finns. Hans söner Frank och Joe och deras klasskamrater hjälper honom med spaningarna som blir ett enda spännande äventyr. Varför jagas de bort från kvarnen där Joe räddar Lester från att drunkna i forsen? Vad betyder det mystiska mötet på stationen? Vem är passageraren i pojkarnas motorbåt och varför blir han förföljd? Vad händer i Barmetbukten i dimman och stormen? Dessa och många andra spännande händelser får vi vara med om innan ligan inringas och oskadliggörs.
Det är sannerligen ingen brist på action i den här boken. Här kastas vi från det ena dramat till det andra.
Boken börjar med att pojkarna blir lurade på fem dollar som sedan visar sig vara förfalskade. På det sättet får de upp spåret på en falskmyntarliga. Spåren leder till en gammal kvarn och mysteriet slutar med en mycket spännande scen i den.
”Spårhunden” dyker upp
Boken gavs ursprungligen ut i maj 1927, i USA där den ingick i det så kallade breeder settet. Enligt författaren hade det då gått ett helt år sedan mysteriet i den första boken. Samtidigt hade pojkarna inte åldrats en dag. Så funkar det i Franklin W. Dixons värld.
Som de flesta vet vid det här laget fanns Franklin W. Dixon inte på riktigt. Istället spökskrevs de första böckerna om Bröderna Hardy av den kanadensiska skribenten Leslie McFarlane. Böckerna skrevs också i Kanada och miljön i böckerna är inspirerade av staden Haileybury. Den ska enligt utsago också ha en liten kvarn. I alla fall i slutet av 20-talet.
”Hemligheten i den gamla kvarnen” är en betydande och ofta omtyckt bok av fansen. Dels för actionscenerna men också för att den introducerar brödernas vän Tony Prito för första gången. Han har också en båt som heter Napoli.
Än viktigare är att boken också introducerar Bröderna Hardys egen båt (”Sleuth”), som kallas ”Spårhunden” i den svenska översättningen. Båten kommer att figurera i en mängd senare böcker och den beskrivs som den bästa, snabbaste och starkaste båten i området.
I boken används också pojkarnas lada som en samlingsplats för första gången. Det kommer också att bli ett återkommande inslag i senare böcker.
Kommentarer och betyg
Jag tycker att den här boken börjar bra. Bäst hittills. Den har fina miljöbeskrivningar och den beskriver tonen mellan bröderna och deras familj och vänner på ett bra sätt. Det känns varmt och gemytligt på något sätt.
Sedan är jag inte alltid superimponerad av pojkarna egentliga detektivförmågor. De flesta av deras slutsatser är egentligen rätt så uppenbara. Å andra sidan ska det inte vara så komplicerat.
Mitt starkaste minne av boken kommer ändå att vara Lester, pojken som bor vid kvarnen tillsammans med sin elaka morbror. När han beskriver hur elakt morbrodern behandlar honom blir jag lite ledsen. Jag tänker också på hur hemskt det kunde vara förr i tiden när barnaga var tillåtet. Usch!
I slutänden ger jag det här boken en fyra i betyg. En svag en. Men ändå…
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Jag skulle vilja ha lite mer klassiskt detektivarbete.
Bäst: Lester, upplösningen och glassfesten på slutet.
Övrig information
Antal sidor: 142
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1957
Bokomslag: Gösta Kriland
Utgiven av: Guns barnböcker
Originaltitel: The Secret of the Old Mill
Utgivningsår i USA: 1927
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Spökhuset på klippan
Nästa bok: I slutet av den här boken står det att ”De försvunna klasskamraterna” snart kommer att ges ut. Den gavs aldrig ut på Guns barnböcker. Däremot kommer B. Wahlströms att ge ut ”De försvunna kompisarna”.