Kitty flämtade till.
– Titta! ropade hon upphetsat. Vilket starkt ljussken.
De andra vände blickarna uppåt och såg ett föremål rusa fram över himlen. Ljuset från kraftiga strålkastare svepte fram över trädtopparna. Sedan försvann det lika plötsligt som det kommit.
I den här boken beger sig Kitty och hennes vänner ut i Sawniegunkskogen. Det sägs nämligen att den besöks av ett UFO men det är inte allt som gömmer sig i skogen. Här finns lokatter, dödliga ormar, en mystiskt indian (Shoso), för att inte nämna hästarna som gänget lånat. Snart får de också reda på att en skatt eventuellt också finns gömd någonstans.
Med på äventyret är hela gänget, George, Bess, Ned, Burt och Dave. Så småningom får de också besök av Carson. Under bokens gång lär de också känns gubben Joe som bosatt och lever av skogen. Han är något av ett original.
Boken
Den här boken gavs ut 1980 i USA och 1981 Sverige och det var den sista som skrevs av Harriet Stratemeyer som gick bort två år senare. Därmed gick en epok i graven, andra författare tar över och förändrar till viss del Kitty, både på gott och ont.
Boken är också den andra som publicerades på Kittys nya förlag, Simon & Schuster. Det innebar bland annat att omslagen i USA börjar se annorlunda ut. De börjar nämligen göras av illustratören är Ruth Sanderson. Omslagen får dessutom en ram som inte använts förut.
Boken är främst känd för sin skruvade plott med UFO:t som Kitty och Ned dessutom blir bortrövade i. De hamnar på en annan planet där de händer mystiska saker. Det hela har en mer eller mindre rimlig förklaring och antingen gillar man det eller inte.
I slutändan tror jag ändå att boken är smått inspirerad av det kalla kriget vilket jag tycker framgår i den här repliken:
Boken innehåller också en rolig översättningsproblematik när det visar sig att gubben Joe har döpt det lokala lodjuret till Kisse. I den amerikanska versionen heter lodjuret nämligen Kitty.
Slutsats och betyg
Alltså, det här är mycket att ta in och jag börjar fundera på om Harriet hade börjat knapra mediciner när hon skrev den här historier. UFO:n, tankeöverföring och radioaktiv strålning. Jag vet inte om jag gillar det eller inte. Men nog tusan är det en bok som sticker ut i Kittyserien.
Om det inte vore för det konstiga elementen i boken tycker jag ändå att historien är ok. Kitty och hennes vänner hjälper gubben Joe att hitta fler än en skatt och slutet på det mysteriet blir riktigt bra. Men sedan är det UFO-grejen… Boken innehåller också en hel del hästgrejer. Vilket personligen aldrig var min grej. Det är lite som att den försöker vara en hästbok också.
Sedan tycker jag att det är lite väl körigt när precis alla i gänget ska vara med, lite lagom pliktskyldigt. Trots att inte alla fyller någon direkt funktion. Jag vet att det inte kommer att vara så i de senare böckerna och det ser jag fram emot.
Äsch.. det var spretigt det här med många för- och nackdelar… Jag ger den ändå en svag fyra för det fina slutet med gubben Joe. Honom gillade jag skarpt. Sedan var det kanske mer härligt än hemskt med de utflippade delarna.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Att radioaktiv strålning behandlas så förhållandevis lättvindigt. Och jag som tyckte att UFO-historien var overklig…
Bäst: Gubben Joe var himla mysig.
Övrig information
Antal sidor: 197
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1981
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2195-2196
Upplagor:
1-4 – 1981
5 – 1989
Originaltitel: The Flying Saucer Mystery
Utgivningsår i USA: 1980
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Kitty och ficktjuven
Nästa bok: Kitty och den gyllene skatten