– Vad är det här? utbrast Kitty förvånat. Men… det är ju guldmasken från skyltfönstret! Hur har den hamnat i min väska?
Kitty såg ut över serveringen på en trottoar i Aten, där hon satt tillsammans med Bess och George.
Vad var det för egendomlig härva hon råkat in i? Hon hade fått i uppdrag att åka till Grekland för att spåra en försvunnen penningsumma. Och här satt hon nu med en ansiktsmask av guld.

Kitty försöka också hjälpa sin vännina Helen Nicholas. Hennes arv, efter en framstående grekisk affärsman, har nämligen blivit stulet.

Det är strax efter det som en giftig orm placeras bland Kittys frukter. Samtidigt upptäcker Kitty en mystisk symbol i den antika guldmasken. Kitty samlar ledtrådar, men också fiender. Allt i exotiska Grekland.

Boken

Det här är den andra boken som skrivs av Nancy Axelrad, Under pseudonymen Carolyn Keene. Boken gavs också ut 1980 i USA för första gången. I Sverige gavs den ut två år senare, 1982.

I boken besöker Kitty den ena grekiska sevärdheten efter den andra. Här kan nämnas torget Monastiraki, Piraeus hamn, Herodes Atticus odeion, Akropolis och Korfu.

Nancy Axelrad har senare berättat att Harriet Stratemeyer såg på Kitty lite som sin egen dotter. Och genom de böcker som Harriet skrev (innan Axelrad) spenderade hon en hel del tid på research. Hon drog sig inte för att besöka de platser som Kittys mysterium utspelar sig på. Jag misstänker att Nancy Axelrad tog lärdom av det. I hennes miljöbeskrivningar får man också känslan av att även hon har varit på de ställen som hon beskriver.

Så småningom utvecklades det även ett spel som bygger på den här boken, ”Labyrinth of Lies”. Historien är inte helt densamma, men vissa saker känns igen. Som de gamla artefakterna som tillhör ett museum. Labyrinth of Lies utspelar sig också på en teater som förmodligen är inspirerad av scenen när Kitty besöker Odeion. Annars är inte så mycket sig likt.

Slutsats och betyg

Som vanligt är det just miljöbeskrivningarna som sticker ut i den här boken. Men jag är väldigt svag för böckerna där Kitty är ute och reser och besöker exotiska ställen, som Grekland. Nu är kanske inte Grekland superexotiskt längre för oss svenskar. De flesta har väl varit där, inklusive jag själv – aldrig i Akropolis eller Odeion dock. Nåväl, generellt gillar jag Grekland och därför är det lätt att vara positiv till en bok som utspelar sig där. Jag gillar också att Kitty försöker lära sig grekiska. Det är ambitiöst.

Däremot är mysteriet lite sådär. Det kompliceras främst av en massa människor som fladdrar förbi och gör det hela svårt att följa. Det blir framförallt värre i den andra halvan av boken där det kulminerar i att även Ned, Burt och Dave dyker upp. Den första halvan av boken är däremot riktigt bra och spännande.

Sedan undrar jag lite över giftormen och var tvungen att googla om det verkligen finns giftiga ormar i Grekland. Svaret är ja. Det rör sig främst om olika sorters huggormar varav några verkar vara giftigare än de vi har här hemma.

På det stora hela är det här en svårbedömd bok men jag landar någonstans mittemellan och ger den en trea i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att det var för många karaktärer.
Bäst: Grekland.

Övrig information

Antal sidor: 193
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1982
Bokomslag: Ulla Urkio
Boknummer Wahlströms: 2252-2253
Upplagor:
1 – 1982
2 – 1990
3 – 1991

Originaltitel: The Greek Symbol Mystery
Utgivningsår i USA: 1981
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Kitty och den gyllene skatten
Nästa bok: Kitty och fallet i Venedig