Mary, Lou och lönnrummets gåta

De tog sig in genom fönstret i det gamla fallfärdiga huset. Lou gick först och lyste med ficklampan, men plötsligt brast golvet under henne och hon försvann i mörkret.
– Lou, Lou! skrek Mary med skräckfylld röst, men hon fick inget svar.

Det amerikanska originalomslaget.

Något mystiskt är på gång i det gamla huset vid vägkorsningen. I närheten hörs sång och ett spöke har skymtats. Mary och Lou har dessutom hittat en märklig silversked i närheten. Skedens skaft är formad som ett manshuvud och när flickorna rådgör med den lokala juveleraren får de veta att det vilar en förbannelse över skeden.

Mary och Lou blir också bekanta med Nura, en zigenarflicka som har rymt från sin stam. Hennes pappa ville gifta bort henne med en man som hon tycker verkar elak. Själv har Nura förälskat sig i Stivo som blivit beskylld för stöd och förvisas från stammen. De tror att han har stulit ett värdefullt silverfat.

Snart blir även silverskeden stulen och flickorna börjat nysta i mysteriet.

Boken

Det här är den sista boken i Mary & Lou-serien som skrevs av Mildred Wirt Benson och i USA kom den ut 1954. De resterande böckerna i serien skrevs av Harriet Stratemeyer.

Till skillnad från serierna med Kitty och bröderna Hardy så reviderades aldrig böckerna med Mary & Lou. Vilket är lite synd. Särskilt när det gäller den här boken som är rätt så problematisk i hur den porträtterar zigenare/romer. Å ena sidan ställer sig Mary & Lou sig på deras sida och försöker reda ut vem den verkliga tjuven är.

En märklig passage.

Å andra sidan vill flickorna inte bli beskyllda för att själva vara romer:

Plötsligt börjar det gå ett rykte om att Mary och Lou är romer.

Den här boken hade verkligen varit i behov av en revidering!

Intressant var ändå Dukkerer, som används i boken:

Lou bläddrar i en bok om zigenarnas språk och seder.

Jag var givetvis tvungen att kontrollera om den här informationen stämmer och det gör den delvis. En Dukkerer är en kvalificerad spåkvinna, men förmodligen förhäxar de inte särskilt många.

I boken får vi också lära oss lite mer om flickornas föräldrar. Att deras mamma var blond och pappan var mörk. Vilket förklarar deras olika utseende. Vi lär oss också mer om professor Crandall som är sin frus motsats. Han är nämligen väldigt förvirrad på ett sådant där sätt som bara professorer kan vara.

Slutsats och betyg

Jag tycker det är skönt att äntligen ha läst alla Mildreds böcker om Mary & Lou och nu ser jag fram emot att ta mig an Harriets version av dem.

Den här boken har en del saker som jag gillar. En spådam, hemliga gömmor och spökrykten. Mary och Lou gnabbas med Lettie och det var roligt att få lära känna professor Crandall lite bättre.

Däremot får jag lite avsmak av hela upplägget med romerna och jag blir konfunderad när det gäller Mildred. Hon drog sig inte för att använda sig av stereotyper i sina böcker och till stor del beror det på att de skrev för så länge sedan, i en annan tid. Samtidigt är det här en av hennes senare böcker. Och jag tror att hon har goda intentioner. På något vis vill hon väl humanisera romerna. Samtidigt som det blir så himla fel… Hon helt går bort sig och förvärrar snarare situationen istället.

Eftersom så mycket av mysteriet kretsar kring romerna och stereotyperna så påverkar det givetvis betyget. Jag kan inte annat än att ge den här boken en etta i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Stereotyperna.
Bäst: Det mystiska huset.

Övrig information

Antal sidor: 195
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1974
Bokomslag: Lennart Frantzén
Boknummer Wahlströms: 1772-1773

Originaltitel: Mystery at the Crossroads
Utgivningsår i USA: 1954
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och den magiska ringen
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och spökmysteriet

Föregående bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och den magiska ringen
Nästa bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och den svarta blomman

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *