Mary, Lou och den svarta blomman

När Lou kom ut från restaurangen såg hon att mannen fortfarande följde efter henne. Vem var han och vad ville han egentligen? Hon började gå fortare, men mannen ökade också farten. Hastigt vände hon sig om – och såg hans blick. Han stirrade förhäxat på den svarta blomman på hennes klänning.

Den amerikanska originalversionen.

Mannen insisterade sedan på att hon absolut måste sälja blomman till honom. Men Lou vägrar istället blir de nyfikna, vad är det med den där orkidén egentligen.

Samtidigt drar sommarlovet igång och flickorna åker på läger tillsammans med de andra flickorna från Starhurst. Orkidén stjäls och flickorna som just insett att blomman på något sätt hänger ihop med ett par försvunna tvillingar. Om de bara kunde komma på vad hemligheten är så skulle de kanske kunna hitta tvillingarna?

Boken

Det här är den 18:e boken om Danasystrarna, enligt den amerikanska utgivningsordningen. I Sverige gavs den däremot ut som nummer 19.

Boken skrevs som vanligt under samma pseudonym som Kittyböckerna, Carolyn Keene. Den verkliga författaren var Harriet Stratemeyer. Hon var ju dessutom den som brann mest för att skriva om systrarna.

En hel del av handlingen i boken kretsar kring orkidéer – dess fans och odlare. Det är också en jakt efter en livs levande svart orkidé.

Att framställa och odla orkidéer är inte det lättaste. Men sedan den här boken skrevs har det blivit lättare. Vi har dessutom upptäckt fler orkidéer, inklusive flera olika svarta sorter. De växer naturligt på lite olika ställen världen runt (dock inte i Sverige).

En svart Orkidé.

När man Googlar på svarta orkidéer lär man sig snabbt att de omgärdas av mysticism. De beskrivs som fantasiblommor med magiska krafter.  Färgen gör också att den symboliserar med auktoritet, makt och manlighet!

I boken nämns Phaius Grandifolius – en orkidé som inte är svart.
Phaius Grandifolius kallas också för Nunnans orkidé på engelska. För att trumpeten påminner om nunnans hatt när hon böjer sig ner och ber.

I boken visar det sig också att Lou har en beundrare i Jack som kommer från Oak Falls. Det är han som ger henne blomman i present. Hon är däremot inte så särskilt intresserad. Hon och Mary är mer intresserade av två andra pojkar.

Slutsats och betyg

Jag tycker att böckerna om Mary och Lou har blivit bättre sedan Harriet tog över skrivandet och i den här boken är mysteriet med den mystiska orkidén rätt spännande. Däremot tycker jag att mysteriet blir onödigt krångligt när det dessutom ska innehålla någon långsökt historia om några försvunna tvillingar. Det hade räckt med Orkidémysteriet enbart. Men det är lite så med de här gamla böckerna. De ska alltid innehålla två olika mysterier och ibland blir historien lidande på grund av det.

Jag blir dessutom lite snurrig av geografin i den här boken. Orkidéerna kommer från Sydamerika där tvillingarna också försvann, men det var väl inte dit flickorna åkte på sommarläger? Det blir rörigt. Annars gillade jag hela sommarlägret grejen. Flickorna är ute i det vilda – fixar och donar. De hinner dessutom spela lite tennis.

Slutligen tycker jag ändå att den här boken är ok och jag ger den en trea i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Användandet av ordet slyna. Jag har läst det tidigare i några Kittyböcker och måste komma fram till att ordet inte används som vi skulle använda det idag. För vilken vuxen kvinna skulle skrika det till en 16-årig flicka?

Bäst: Orkidéerna.

Övrig information

Antal sidor: 200
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1975
Bokomslag: Lennart Frantzén
Boknummer Wahlströms: 1828-1829

Originaltitel: The Clue of the Black Flower
Utgivningsår i USA: 1956
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och spökmysteriet
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och drakens öga

Föregående bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och lönnrummets gåta
Nästa bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och prinsens gåta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *