Mary, Lou och sjörövarskatten

En kraftig ljusstråle från fyren lyste för ett ögonblick upp mörkret. Mary och Lou stirrade som förhäxade på föremålet som avtecknade sig mot den dimhöljda lagunen. Ett fullriggat segelfartyg – som tycktes sväva en bit ovanför ytan.

Det amerikanska originalomslaget.

I det här mysteriet är Mary och Lou på jakt efter en piratskatt som försvann 1785. Den ska finnas någonstans i närheten av Chincoteague Island vid Virginias kust.

De är dessutom på jakt efter en försvunnen sjökapten, Tracy Forsythe. Hans karriär förstördes när han anklagades för en olycka som fick ett helt skepp att förlisa. Men var han verkligen skyldig? Nya bevis pekar i motsatt riktning.

Flickorna har dessutom en listig skurk efter sig, någon som också är ute efter skatten…

Boken

Det här är den 21:a boken i serien om May och Lou. Den gavs ursprungligen ut 1959, även om den svenska översättningen dröjde till 1977.

Som vanligt skrevs boken under pseudonymen Carolyn Keene. Den verkliga författaren var Harriet Stratemeyer, dottern till mannen som kom på Kitty Drew.

I den här boken har Danasystrarna tagit sig till Virginias kust och den vackra området kring Chincoteagueöarna. Området är känt för sina laguner, vildponnies och ostron. Allihopa dyker givetvis upp i boken.

I boken konsumeras det även en hel del ostron, i allsköns varianter. Men det jag tyckte var mest intressant var det här skadedjuret som beskrevs.

Ostron dör av olika skadedjur.

Jag har listat mig till att det förmodligen handlar om en Oyster Drill, eller Urosalpinx cinerea som den heter på Latin. Den har inget svenskt namn hittills eftersom den inte finns i Sverige. Oyster drills finns däremot längs kusterna i USA och på vissa ställen vid den europeiska kusten. Där blev den introducerad av misstag (liksom på USA:s östkust). Själva djuret är en sorts snigel som med hjälp av en väldigt vass tunga borrar sig in i genom ostronets skal. Sedan suger det i sig själva ostronet.

Jag hittade en timelaps där några Drills attackerar två ostron. (Det innehåller inga egentliga obehagliga detaljer, mer än en väldig snigelträngsel).

Förutom Danasystrarna figurerar även deras pojkvänner, Chris och Ken. De har följt med systrarna till Virginia.

Slutsats och betyg

Jag tyckte inte om den här boken och hade väldigt svårt att komma in i den överhuvudtaget. Ibland funderar jag på om det kanske beror på dåliga svenska översättningar, eller var det verkligen så här rörigt skrivna från första början? Här hade författaren kanske kunnat utveckla att Chincoteagueöarna låg i Virginia, USA. Jag trodde nämligen att det låg i Storbritannien någonstans – eftersom boken börjar med att systrarna är på Balaska igen, i samband med den Europaresa som de varit på i de senaste två böckerna. Det var först när jag kollade upp det som jag förstod att systrarna var tillbaka i USA.

Utöver det här innehåller bokens inledning på tok för många personer. Så småningom faller en hel del bort och historien blir lättare att hänga med i. Vid det laget hade det ändå kanske gått för lång tid för mig. För jag blev aldrig engagerad.

Det faktum att flickorna pojkvänner följer med hjälper inte heller. Snarare tvärtom.

Det känns jättesynd eftersom Chincoteagueöarna verkar vara ett alldeles ypperligt ställe för ett mysterium.

Nä, jag är besviken och ger den här boken en stark etta i betyg. Hoppas nästa bok är bättre.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att systrarnas pojkvänner följde med. Jag tycker det krånglar till och förstör historierna. Särskilt eftersom Mary och Lou är tillräckligt vaga karaktärer själva.
Bäst: Ostronen!

Övrig information

Antal sidor: 199
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1977
Bokomslag: Lennart Frantzén
Boknummer Wahlströms: 1952-1953

Originaltitel: The Haunted Lagoon
Utgivningsår i USA: 1959
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och prinsens gåta
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och guldfågeln

Föregående bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och prinsens gåta
Nästa bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och guldfågeln

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *