Raymond Dalrymple har börjat få obehagliga hotelser i form av små lappar. Det märkliga är att lapparna lämnas i ett hemligt lönnrum som bara han kan komma in i. Därför bestämmer han sig för att kontakta Fenton Hardy, brödernas pappa. Tyvärr är han bortrest så bröderna övertalar mr Dalrymple att de kan lösa mysteriet istället. Och snart är bröderna insyltade i ytterligare ett mysterium. Några timmar senare håller de nämligen på att bli överkörda av en bil som jagas av en motorcykel, på vägen till huset med det hemliga rummet…

Strax därpå springer de in i en dubbelgångare till mr. Dalrymple. Sedan dyker Hurd Applegate upp också, från ”Spökhuset på klippan”. Han hävdar att Raymond Dalrymple har stulit hans frimärkssamling. Sedan dyker givetvis både Tant Gertrude och Chet också upp.

Det hela nystar upp sig till ett synnerligen intrikat mysterium som leder pojkarna rätt in i en dödlig fälla.

Boken

Som vanligt skrevs den här boken under pseudonymen Franklin W. Dixon. Den verkliga författaren var Leslie McFarlane. Den skrevs 1932 och var tillsammans med ”Midnattsmysteriet” de första två böckerna som Edward L. Stratemeyer inte hade skrivit ner idén/synopsen till. Han dog 1930. Istället skrevs den av hans assistenter Harriet Otis Smith (Klockfodralet) och Howard Garis (Midnattsmysteriet). Efter dem tog Edwards döttrar över arbetet med att skriva ner dessa synopser. Enligt både Leslie och Mildred Wirt Benson (som skrev Kittyböckerna) blev dessa synopser allt mer detaljerade och därmed begränsande när systrarna tog över. Själva trodde nog systrarna att det skulle ha motsatt effekt och hjälpa författarna. Vid sidan av den här boken hade Leslie även börjat jobba på den första boken om Mary & Lou. Samtidigt som världen led av spåren av den depression som drabbat USA och världen ett par år tidigare. I Tyskland bråkar Nazister på gatorna och i Asien attackerar Japan sina grannländer. I Bröderna Hardyböckerna blir det inte riktigt lika coolt med nya fordon hela tiden. Folk har helt enkelt inte råd och bensinen är dyr.

Enligt originalutgivningen är det här den elfte boken om Bröderna Hardy men enligt den svenska utgivningen är det den åttonde boken.

Den skulle också revideras 1962 av James Buechler. Resultatet blev en helt annan historia. Huruvida den kom ut i Sverige eller inte vet jag inte i nuläget. Men versionen från 1976 är inte den reviderade i alla fall.

Slutsats och betyg

Tydligen ska den här boken vara en riktig klassiker. Jag gissar att det till viss del beror på den episka skurken som jag hoppas återkommer. Kul men helt galen kille.

Mysteriet var också välskulptrerat och jag ville hela tiden veta hur det skulle nysta upp sig. Klockan, frimärkssamlingen, flodtjuvarna och det hemliga rummet. Jag blev inte besviken.

Jag gillar också att både Chet och Tant Gertude dök upp med sina upptåg. Gertrude närmar sig ett nervöst sammanbrott eftersom hon oroar sig för pojkarna och Chet fäller upp ett paraply, rullar in sig i en matta och låtsas att han är lindansare.

Det blir en femma för den här boken. Jag hittar inget att klaga på.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Var är brödernas mamma egentligen?
Bäst: Skurken.

Övrig information

Antal sidor: 189
Fjärde upplagan
Tryckt i Falun, 1976
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1195-1196
Upplagor:
1 – 1964
2 – 1969
3 – 1974
4 – 1976
5 – 1979
6 – 1985

Originaltitel: While the Clock Ticked
Utgivningsår i USA: 1932
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Mysteriet på flygfältet
Nästa bok: Midnattsmysteriet