Den ena händelsen leder till den andra och plötsligt har Stina hamnat på Klingsbo. Förledd av några simpla tjuvar. Nu är tjuvarna borta och istället finns Vanja där – en flicka i Stinas egen ålder. Hon bor på Klingsbo och saknar en lekkamrat. Hennes pappa är professor och bekant med Sinas egen pappa. Snart kommer alla överens om att Stina ska stanna kvar på Klingsbo över sportlovet. Problemet är bara att det pågår mystiska saker där. På nätterna hörs jämmer och klagosång från vinden…
Ljuden gör Stina rädd, är någon inlåst på vinden? Kommer hon tordas titta efter? Samtidigt har tjuvarna en egen plan.
Boken
Den här boken skrevs av Lisa Högelin som var en förhållandevis produktiv barn- och ungdomsboksförfattare och översättare. Ibland skrev hon kortare bokserier och ibland fristående böcker. Den här boken verkar vara av den senare modellen.
Den handlar om Stina som bor i Stockholmstrakten. När vi träffar henne är det högvinter med sparkar och vantar. Stina är ute på färd med sin bästa kompis och blir nästan påkörda i en backe.
Snart förstår vi att Stina är den ängsliga typen. Hon är dessutom missnöjd med att varken vara stor eller liten. Hon vill gärna bli tagen på allvar. Samtidigt vill hon inte att någon ska tro att hon är märkvärdig. För hur skulle det se ut?
Så där är hon, lite fisförnäm, utan att själv förstå det. Så hur ska det gå för henne att lösa ett brott?
Utöver allt detta reagerade jag starkt på beskrivningarna av de färgade personerna i boken. Jag tänker inte ens ta med några utkast, utan nöjer med att säga att den här boken inte åldrats väl och innehåller en del stereotyper. De värsta jag läst hittills i dessa ungdomsböcker.
Slutsats och betyg
Nej, det kan inte bli något bra betyg för den här boken. Dels gillar jag inte Stina så särskilt, och det verkar inte författarinnan göra heller.
Det som stör mig mest med henne är faktiskt inte den där fisförnäma stilen (som bara dyker upp ibland). Nej, jag irriterar mig med på den där konstanta ängslan hon har för att inte sticka ut, inte vara förmer. Så himla tröttsamt. Boken är som en temaberättalse om jantelagen. Och vem gillar det? Det är motsatsen till allt vi lär våra barn idag – att deras tankar och känslor är viktiga. Det är inte konstigt att det blir en kulturkrock när jag läser den här boken. Slutsatsen blir inte att det var bättre förr.
Jag ger den här boken i etta i betyg.
Övrig information
Antal sidor: 136
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1955
Bokomslag: Okänd
Wahlströms boknummer: 778