Mitt under lunchen bryter någon sig in på kontoret där Puck jobbar. Han skrämmer nästan slag på henne och försvinner sedan, som en skugga. Allt Puck minns är att han hade en tatuering i form av en orm på handen…

Polisen verkar inte komma någon särskild stans med fallet. De misstänker alla och ingen, som snart visar sig var Puck och hennes vän. Då bestämmer sig Puck för att ta saken i egna händer.

Boken

I början av 50-talet hade B. Wahlströms insett att böcker om flickdetektiver kunde bli en guldgruva. Den första boken om Kitty släptes på 30-talet och den serien hade gått jättebra… Därför misstänker jag att B. Wahlströms började leta efter en egen kassako, i form av en flickdetektiv. Men man ska inte lägga alla äggen i samma korg och därför skapades ett antal flickdetektiver; Harriet-serien, Puck-serien och sist bestämde B. Wahlströms sig för att köpa in serien om Kitty Drew. Det visade sig gå bra. Särskilt den sista serien.

Den här boken är den första i serien om Puck. Den släptes 1951 och skrevs egentligen av en man, Uno Modin. Kanske känner du igen namnet? Uno skrev nämligen en hel del böcker i sitt eget namn också. Några av dem gavs ut på B. Wahlströms som ”pojkböcker” med gröna ryggar. Men när han skrev för flickor kunde han inte använda sig av sitt eget namn, så det blev Tony Wickers istället. Lite lagom androgynt och mystiskt. Man kan nästan tro att böckerna om Puck är skrivna av en amerikan. Samtidigt utspelar sig i alla fall den första boken om Puck i Stockholm. Det är också tydligt att den är skriven av en person med lokalkännedom. Hör bara här:

Puck bor på söders höjder tillsammans med sin familj, båda föräldrarna lever och sedan har Puck några syskon på det. I boken figurerar också hennes vänner Kirre (Kurt) och Bosse. Kirre har en stilig svart motorcykel som han åker runt på.

Intressant är att Puck har ett riktigt jobb på ett företag. Där arbetar hon med att svara i telefon. Hon går också på lokal, bio och folk röker också en hel del, även om Puck inte själv gör det. Med andra ord framstår Puck som ovanligt vuxen jämfört med andra flickdetektiver.

Hon verkar också lite ångestfylld eller orolig. Varje kapitel inleds med hennes dagsboksanteckningar som är mer eller mindre sammanhängande. Det verkar faktiskt lite rörigt i Pucks liv. Det är inte helt tydligt varför.

Slutsats och betyg

Min erfarenhet är att den första boken i flickdetektivserier sällan är den bästa. Det brukar ta ett par böcker innan författaren hittar formatet och karaktären ordentligt. Jag hoppas att det kommer att gälla även den här serien. Den här första boken är nämligen inte jättebra.

Främst irriterar jag mig på sättet som den är skriven som gör det hela rörigare än det hade behövt vara. Det är talspråk och en massa punkter som ska illustrerar tankegångar. Förmodligen försökte Uno ta ett modigt stilistiskt grepp som bara gör det svårt att följa med i historien. Det var massor med saker som jag inte riktigt förstod. Som hennes relation till Bosse. Vad handlade den om?

På plussidan ligger ändå Stockholmsskildringarna som var fina. Jag kände verkligen igen mig och kunde se framför mig alla ställen som Puck besöker.

Sedan tyckte jag även att mysteriet var ok. Lite enkelt, men ok. Till nästa bok önskar jag bara att det kunde ta mer utrymme istället för alla röriga tankar och konversationer. Jag vill också att Puck kliver fram lite tydligare som detektiv och tar befälet över olika situationer istället för att bara drabbas. En glimt av det såg vi i slutet av den här boken och jag hoppas det fortsätter in i nästa.

Jag ger den här boken en svag tvåa i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Språket som försvårade läsningen.
Bäst: När Puck snoppar av de där störiga söderkillarna som håller på och muckar. Hon vet att man måste vara tuff.

Övrig information

Antal sidor: 136
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1951
Bokomslag: –
Wahlströms boknummer: 630

Föregående bok: –
Nästa bok: Puck möter en främling