I River Heights ska Madame Dugrands dansskola ska sätta upp baletten ”Nötknäpparen” lagom till jul. Föreställningen har till och med fått dit den framgångsrika dansösen Shana Edwards, från New York. I samband med repetitionerna startar någon en brand. Den följs av flera små missöden och det framgår snart att någon vill sabotera föreställningen innan den ens haft premiär. Men vem och varför?
Kitty tar sig an fallet och ger sig efter sabotören. Kommer hon att kunna rädda föreställningen?
Boken
Det här är den 110:e boken i originalserien om Kitty och den skrevs 1992. Tyvärr är den verkliga författaren bakom den här historien inte känd i nuläget. Men som vanligt skrevs den under pseudonymen Carolyn Keene.
I den här historien tar Kitty sig an ett fall som involverar Tjajkovskijs klassiska balett Nötknäpparen. Historien bygger egentligen på en berättelse som skrevs 1816 av den tyska författaren E. T. A. Hoffman. I den får en liten flicka se hur hennes favoritleksak, en mekanisk nötknäppare, får liv. Den besegrar också en ond råttkung, innan nötknäpparen tar med sig flickan till ett magiskt land där hon får träffa andra levande dockor.
Tjajkovskijs version av historien sattes sedan upp i Sankt Petersburg 1892 för första gången.
I USA verkar det rätt så vanligt att baletten sätts upp och att särskilt barn som håller på med dans deltar. Som en del i julfirandet.
Mysteriet i Kittyboken utgår främst från att uppsättningen och repetitionerna plågas av en sabotör. Tidigt i boken får vi också träffa den rara Madame Dugrand som driver dansskolan. Resten av karaktärerna är på något sätt involverade i produktionen och någon av dem har onda planer.
Slutsats och betyg
Jag har ingen särskild koppling till Nötknäpparen och förmodligen hade jag blivit mer engagerad i den här historien om jag hade haft det. Med det sagt kan det kanske vara bra att kolla upp den historien innan man läser boken. Så verkar inte vissa saker som händer, riktigt lika lösryckta. Som när muskungen med massor med huvuden plötsligt dyker upp!
Annars tycker jag att det här var ett lagom trevligt mysterium, även om jag förväntade mig av de försvunna juldekorationerna. Hade de inte kunnat innehålla någon exotisk spännande skatt? Jag förväntade mig nästan det…
Å andra sidan kompenserades en del av att boken kändes rätt så julig. Det snöar och åks skidor, folk förbereder sig för jul. Det var bra. Särskilt eftersom jag läste boken i december.
Trots allt detta kan jag inte ge boken mer än en stark tvåa i betyg. Det beror nog främst på det lite antiklimatiska slutet, liksom bristen på en härlig skatt att gotta sig åt. Nej, det här hade kunnat gjorts lite bättre.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Att jag inte hade läst in mig på Nötknäpparen innan jag läste boken.
Bäst: Den juliga känslan som ändå fanns.
Övrig information
Antal sidor: 176
Bokomslag: Aleta Jenks
Förlag: Simon & Schuster
Utgivningsår i USA: 1992
Övriga omslag.
Föregående bok: Kitty och den mystiske ryttaren
Nästa bok: Kitty och mysteriet i öknen