Det svarta föremålet som låg där oroade honom. Det såg ut som en fotogenlykta, men veken var inte tänd. Chet tog upp den.
Tick-tick-tick-tick!
Med ens gick den hemska sanningen upp för honom. Det var ingen lykta. Det var en tidsinställd bomb!
I samband med ett nytt vägbygge blir Fenton Hardy kidnappad och svårt skadad. Han hittas och mumlar någon ting om någon Felix. Hans söner, bröderna Hardy, bestämmer sig för att att upp jakten på den eller de som legat bakom dådet. Spåren leder pojkarna till New York och vidare till Kentucky. På vägen blir de bekanta med den ena skumma typen efter den andra. På sin sida har de alla sina vänner som ställer upp i sökandet.
Boken
Det här är den 45:e boken i originalserien om Bröderna Hardy. Den skrevs av Andrew E. Svenson (under pseudonymen F. W. Dixon) 1966, men det dröjde ända till 1979 innan boken översattes till svenska. Här gavs boken också ut som den 29:e i bokserien. Detta eftersom B. Wahlströms inte valde att ge ut alla böcker i serien.
I boken springer bröderna på en hel del gamla kåkfarare. De försöker också infiltrera gänget och för att kunna göra det måste det lära sig en del kåkfararslang. I den svenska översättningen verkar det vara någon sorts södersnack:
I boken dyker också de flesta av brödernas vänner upp. Vi får också veta att Tony Prito har världens coolaste hobbyrum, med både biljard- och pingisbord. Dessutom ställer hans schäferhund Axel gärna upp som vakt.
Under bokens gång framgår det också att Chets nya hobbyprojekt är kulstötning. Något som han också får användning av i slutet av boken.
När gänget sedan börjar arbeta under täckmantel antar allihopa nya namn och personas. Som svensk är det då roligt att Joe blir Joe Jansen från Sverige (trots det danskklingande namnet). Det är roligt ända till någon kallar honom för ”dum svensk”.
Stora delar av boken utspelar sig sedan i närheten av Boontown i Kentucky. Jag försökte givetvis hitta staden men den verkar inte finnas i verkligheten. Däremot finns ju Kentucky och broarna dit.
Slutsats och betyg
Det jag kanske gillar allra bäst med den här boken är faktiskt tempot. Den lunkar på och allting är rätt så väl avvägt för att vara en actionfylld Hardybok. Det brukar ju annars vara extra allt, hela tiden.
Det är också roligt att alla kompisar är med, utan att texten därmed blir rörig. Här funkar det. Jag gillar också att mysteriet håller ihop rätt så bra. Det är spännande och följsamt samtidigt som utrymme lämnas för hela gänget att ha en matfest.
Jag blir mer och mer förtjust i de här små episoderna ju mer jag läser dem. 😀
Nåväl, vad gillade jag inte med boken? Jag tycker de här flyplansjakterna känns lite för overkliga och här har vi ytterligare en. Här är det dessutom inte så mycket jakt, det är mer en fråga om att Hardys förföljer ett annat plan i luften. När gör man det?
På det stora hela tycker jag ändå om den här boken och ger den en svag fyra i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Flygplansscenen
Bäst: Hela episoden när bröderna använder täckmantel var rätt så spännande.
Övrig information
Antal sidor: 200
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1979
Bokomslag: Anders Ferm
Boknummer: 2090-2091
Upplagor:
1 – 1979
2 – 1979
3 – 1979
4 – 1985
Originaltitel: The Mystery of the Spiral Bridge
Utgivningsår i USA: 1966
Bokens olika omslag.
Föregående bok: Den förgiftade pilen
Nästa bok: Spionerna på klippön