Joe och Frank klättrade uppför den skrovliga klippväggen tills de skymtade grottan. Ju st när de fått fotfäste på en smal klipphylla skrek Joe till. Knappt en meter framför dem gjorde sig en stor skallerorm beredd att hugga, och två till ringlade ut ur grottan.

Hundar har börjat försvinna och och konstiga skrin fyller natten i den Svarta dalen. Det ryktas om häxor och spöken och därför åker Bröderna Hardy åkt dit. De vill försöka hjälpa Thomas Maguire. Han har försökte egentligen först att komma i kontakt med Fenton Hardy eftersom mystiska saker har börjat hända, men Fenton är på ett annat uppdrag. När bröderna kommer dit är Thomas försvunnen. Därför bestämmer de sig för att försöka leta reda på honom. Till sin hjälp har de Chet som dessutom har köpt sig en hundvalp, mystery.

I jakten på gåtans upplösningen springer de också på en stum pojke, en kapten, en djurtränare och en ljusskygg eremit.

Boken

Den här boken gavs ursprungligen ut 1962 i USA, samma magiska år som både Beatles och den första Bondfilmen tog världen med storm. Boken skrevs av James Buechler sägs ha varit  i 18-19-års åldern vid tillfället. Jag kan inte hitta någon dödsannons så han verkar vara en av få tidiga Hardyförfattare som fortfarande är vid livet (2019). Tydligen tyckte Stratemeyersyndikatet om hans insats. Totalt skulle han komma att skriva fyra böcker och en revidering.

Fler tog också intryck av boken och under 70-talet låg historien till underlag för ett av avsnitten i 70-talsserien om Bröderna Hardy och Kitty – ”The Mystery of Witches Hollow”:

Slutsats och betyg

När jag först tog upp boken blev jag rätt chockad faktiskt. Frank och Joe ser ju enormt manliga ut på omslaget, inte alls som de pojkar jag lärt känna. De här ser ju ut att behöva raka sig varje dag. Men så var det på 70-talet – mysvelour, brunt och långa polisonger.

Jag läste den här boken som en del av Halloweenfirandet 2019 där jag fokuserat på böcker där häxor på ett eller annat sätt figurerar. Nu svämmade ju inte den här boken direkt över med häxor. Men lite kusligheter var det ändå. På natten kan vilken skog som helst verka sig läskig och farlig. Att det dessutom kryddas av lite historia är inte mig emot.

Innan jag läst boken hade jag faktiskt sett TV-avsnittet baserat på boken (se ovan). Men jag kopplade faktiskt inte ihop dem när jag läste boken (det var ett tag sedan jag såg TV-avsnittet). Spontant tycker jag boken är snäppet bättre. Den är mer spännande och mysryslig. Dessutom bjöd Chet på sina skojigheter som fungerade bättre i boken än i TV-serien. Kontinuerligt fick jag dessutom information om vad gänget skulle äta – något som intresserar mig allt mer. I den här boken var det mest pannkakor. 😀

Sedan gick historien ibland lite på tomgång. Vilket gör att det inte räcker hela vägen till en femma. Det blir en fyra för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: N-ordet nämns på sidan 183 i samband med att man berättar om hur man räddade slavar från södern under inbördeskriget (i USA).
Bäst: När Chet hittar sin nya hund blev jag lite varm i hjärtat.

Övrig information

Antal sidor: 198
Sjätte upplagan
Tryckt i Falun, 1989
Bokomslag: Tord Nygren
Boknummer: 1970-1971
Upplagor:
1 – 1977
2 – 1977
3 – 1977
4 – 1980
5 – 1985
6 – 1989

Originaltitel: The Clue of the Screeching Owl
Utgivningsår i USA: 1962
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Mysteriet med Super S-raketen
Nästa bok: Skräcklaboratoriet