Det hemliga tecknet – Bröderna Hardy

När pojkarna är ute och åker med sin båt ”Spårhunden” blir det plötsligt rammade av en främmande båt. Det blir inledningen på ett nytt äventyr som för första gången kommer att ta bröderna till ett främmande land. På vägen dit träffar de en pojke som påstår att han har blivit kidnappad. De möter också ett antal personer som har blivit lurade till att köpa falska oljeaktier, dessutom upptäcker de ett antal underliga tecken som markerar olika ställen. Det finns ett vittne men han verkar ha blivit bortförd, till Mexico.

The Mark on the Door - USA
Det amerikanska originalomslaget.

Till Mexico åker de tillsammans med sin far, Fenton Hardy, som också är på jakt efter skurkarna. Så småningom hamnar de i Mexicos ogästvänliga öken där de måste lära sig att överleva. Som tur är får de hjälp av en vänlig indianpojke. Han lär dem bland annat att hur man kan utvinna kaktusar för att få vatten.

Boken

Den här boken kom ut 1934 för första gången och som vanligt skrevs den av Leslie McFarlane, under pseudonymen Franklin W. Dixon. Oss emellan hade den ändå kunnat skrivas av Donald Trump. Den räknas nämligen som en av de mer rasistiska böckerna i serien. Det gäller hur boken beskriver mexikanare.

Mexikanare
Tremmer gillar uppenbarligen inte Mexico.

De beskrivs som primitiva, giriga och hänsynslösa och i en scen har de till och med brännmärkt en flicka i pannan med sin märkliga symbol. Sedan finns det givetvis goda människor också… som Trump skulle ha sagt.

I USA reviderades originalversionen 1967. Det resulterade i att boken fick en helt ny historia. Även den har mexikanska skurkar så jag vet inte egentligen om den är mindre rasistisk (enligt Goodreads verkar skillnaden vara marginell). Den versionen verkar aldrig ha blivit översatt till svenska.

En intressant sak med boken är att det är den första som Harriet Stratemeyer skrev synopsisen till. Tidigare hade de gjorts av hennes far, Edward L. Stratemeyer, men han avled 1930.

Frank hoppar på Vincenzo
Illustration från den en av de brittiska upplagorna av boken.

En sak som jag också funderade på när jag läste boken var det här med kaktusarna – att man kan utvinna vatten från dem. Min egen erfarenhet är att man ska hålla sig borta från den potentiellt giftiga saven som kaktusar har. Det nämns också i boken, när Joe blir förgiftad. Sedan dess har jag googlat runt och försökt hitta information om ämnet. Min slutsats är att det går. Men man måste verkligen veta vilka kaktusar man kan ge sig på och vilka man ska undvika. Så om man ska ut i öknen, se till att bli kaktusexpert först. Som den här tuffa killen:

Eftersom jag annars brukar läsa mest Kittyböcker funderade jag också på det här med fat-shaming. Det är ju inte ovanligt att Bess råkar ut för gliringar angående hennes matlust. Det är inte helt olikt hur Chet behandlas. Med den skillnaden att de gliringar som Bess får handlar om att hon inte borde äta så mycket, eftersom hon måste borde tänka på figuren. Ofta uttrycker hon en del ångest över sin glupskhet också. Något som Chet absolut inte har. Se här:

IMG_4733.jpg

Slutsats och betyg

Jag tycker alltid att det är svårt att betygsätta de här mer rasistiska böckerna. Generellt brukar jag bara dra bort en ”poäng”. Och det blir väl samma sak den här gången.

Mysteriet är sådär även om jag gillar aktiesvindeln. Sedan känns kidnappningsdelen lite märklig och de här konstiga märkena som hittas här och var. Skurkarna verkar inte direkt jättesmarta och därför blir mysteriet också spretigt.

Däremot gillar jag stämningen i boken. När pojkarna hamnar i öknen och försöker leka lite ”skogsmulle”. Det är också roligt att de äntligen ger sig ut i världen och inte bara löser mysterium i Bayport.

På det stora hela räcker det ändå inte och det blir inte mer än en tvåa i betyg för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att skurken var så himla obehaglig att han brännmärkte en flicka i pannan. Lite väl våldsamt tyckte jag.
Bäst: Att jag fick lära mig att Joe förvarar pappersmuggar i fickorna.

IMG_4715.jpg

Övrig information

Antal sidor: 195
Femte upplagan
Tryckt i Falun, 1980
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer: 1334-1335
Upplagor:
1 – 1966
2 – 1973
3 – 1975
4 – 1977
5 – 1980
6 – 1987

Originaltitel: The Mark on the Door
Utgivningsår i USA: 1934
Bokens olika omslag.

Föregående bok: De gåtfulla fotspåren
Nästa bok: Mysteriet med den röda handen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s