Den röda Forden dök upp vid Stadshotellet, stod stilla en lång stund och kom sedan sakta glidande mot ”Connies”. Jenny såg inte bilen förrän den var bara några meter ifrån henne. Jag såg henne rycka till och rusa från stolen. Bilens framhjul svängde upp på trottoaren, och när Jenny tryckte sig mot dörren mosades stolen under däcken. Jag hann inte se vem som körde.
– Nästa gång är det din tur! hojtade någon.

Boken

Det här är den andra boken i serien om flickdetektiven Carina Fjellström. Den är dessutom skriven under samma pseudonym som titeldetektiven. Den egentliga författaren var Bengt-Åke Cras som gjort sig mer känd för sina ungdomsböcker på sporttema.

Även den här boken gavs ut 1982 och återigen beskrivs ett sargat Sverige. Den här gången när en våldsvåg driver in över den lilla staden Malmhammar där Carina bor. En måndag utbryter nämligen ett stort bråk mellan några raggare och lokalbefolkningen.

Samtidigt har en ny flicka börjat jobba med Carina i Connies butik. Hon heter Jenny och verkar vara plågad av någonting. Eventuellt hänger det ihop med raggarna…

Så småningom dyker en lokal och hemlig vigelante upp och försöker få ordning på våldet. Men vem är hen?

I boken dyker även en del kända ansikten upp från första boken i serien; Tomas, Petra och föräldrarna. Föräldrarna försöker ta semester men vill egentligen hellre jobba än att ligga på stranden. Tomas försöker få ordning på sitt liv, eller är det han som är den hemliga vigelanten?! Och Petra har fått ett nytt jobb som journalist på den lokala tidningen.

Flirtande mellan Carina och Tomas fortsätter även genom den här historien, Så vi får väl se var det slutar så småningom…

Slutsats och betyg

Jag har vaga minnen av det tidiga åttitalet och minns diskussionerna om videovåld, Stockholmsnatt och olika gäng. På det sättet känns det inte alls konstigt att den här boken handlar om det den gör, eftersom den skrevs i en tid när det debatterades livligt. Det var till och med 1982 som det numera ökända klippet med Siewert Öholm och hårdrocken sändes.

Men tillbaka till boken. För jag blir ändå lite chockad över att den här boken gavs ut med småflickor som målgrupp. Eller var man bara öppnare för samhällets mörkare sidor förr. Alkoholiserade föräldrar, våld och hämnd. Jag minns inte att det var skåpmat. Inte om det inte förpackades i ”Dallas”.

Det gör ändå att jag är fortsatt fascinerad över den här serien. Mer för det Sverige den beskriver än för att berättelsen is sig skulle vara fantastiskt bra eller för Carina som handlingskraftig flickdetektiv. Faktum är att jag står fast vid att Petra egentligen verkar vara den verkliga detektiven.

Det gör att jag i slutändan ger den här boken en rätt så svag fyra i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Jag skulle önska mer av språket, som ibland gör det svårt att hänga med i svängarna.
Bäst: Jag gillade hela idén med vigelanten. Sedan blev jag även väldigt glad när det refererades till boken innan. Precis som man alltid gjorde i de tidiga Kitty-böckerna. Så att man skulle vilja läsa den boken också.

Övrig information

Antal sidor: 154
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1982
Bokomslag: Waltraud Månsson
Wahlströms boknummer: 2240

Föregående bok: Tomas och jag
Nästa bok: Flicka utan namn