Precis när Kitty, George och Bess har skrivit in sig på River Heights University hamnar skolans fotbollshjälte i koma. Mycket pekar också på att hans flickvän Allison Price, ordförande för systerskapet Tri Pi, var den orsakade komat genom att injicera en prestationshöjande drog i honom. Kitty börjar undersöka faller närmare, samtidigt som hon försöker ta en plats i redaktionen på skolans tidning.
Initialt var det meningen att den här filmen skulle bli startskottet för en ny serie om Kitty Drew. ABC beställde, utöver pilotavsnittet, även manus till sex avsnitt.
Under våren 2002 drog sedan inspelningen igång av filmen. Den spelades i i Los Angeles, samma vår som vi hemma i Sverige diskuterar hedersmord – samma vår mördades nämligen Fadime Sahindal. Någon månad senare visas det sista avsnittet av ”Rederiet” visades på svensk tv, vilket också var en snackis. Den serien blev tio år. Så gammal skulle inte ”Nancy Drew” bli.
”Nancy Drew” hade premiär 15 december 2002 och den visades som en del av programmet ”The Wonderful World of Walt Disney”. 7,5 miljoner människor hade då bänkats sig framför tv-apparaterna. Många av dem blev besvikna.
I början av 2003 skulle manusen som ABC beställt plockas upp och spelas in. Men ingen kom. Snart fick Maggie Lawson nytt jobb i sit-com:en ”It’s All Relative” också, och alla planer på en uppföljande serie skrotades helt.
Karaktärer
I hård konkurrens om huvudrollen lyckades Maggie Lawson knipa den före både Christine Lakin och Rachel McAdams. Det är klart att många vill spela Nancy Drew.
Maggie Lawsons Nancy är solid och hon känns som den naturliga utvecklingen av en Nancy Drew som äntligen har åldrats (ett år) och börjat på college. Klart hon söker plats på skolans tidning och klart hon fortfarande är nyfiken. Utan att bli fjantig.
Med på campus har vi både Bess och George. Det är Bess som drar med Kitty och George till Tri Pi:s systerskap. Hon drömmer om att bli medlem och så håller hon på att storkna varje gång en snygg kille går förbi.
Hennes raka motsats är givetvis George.
George spelas här av Lauren Birkell. Hon är kvick i replikerna, går omkring i bylsiga kläder och så vill hon gärna protestera mot orättvisor i världen.
Sedan dyker både Hannah och Carson upp, när Kitty ibland åker hem på middag. Hannah spelas lysande av Jenny O’Hara. Carson spelas också strålande av Brett Cullen. Dessutom har tydligen Kittys hund Togo blivit utbytt av någon byracka som heter Butch. 😉
Sammanfattning och betyg
Den här filmen tillägnades författarinnan Mildred Wirt Benson. Hon spökskrev de flesta av de tidiga böckerna i Kittyserien och gick bort 2002. Tyvärr tror inte jag att Mildred hade varit helt överförtjust i tolkningen av hennes hjältinna. Det är inte Maggies fel, snarare vissa saker i manus.
Mer specifikt menar jag hennes relation till pappan, Carson. Halväggs in i filmen börjar han nämligen motsätta sig Kittys undersökande journalistik. Kitty riskerar nämligen att förlora sin plats på college när hon kommit tillräckligt nära gåtans lösning. På ett väldigt okaraktäristiskt Carson-sätt uppmanar han henne att sluta snoka.
Det här tycker jag är väldigt problematiskt. Mer problematiskt än att Bess målas upp som en korkad blondin och att Lauren Birkell känns nervös som George. Jag gillar det inte. Lösningen hade varit att inte sätta Kitty eller Carson i den situationen alls och det är ett val som manusförfattarna gör. En verklig styrka i serien är att Kitty alltid har och ska ha pappas stöd. Så är det bara, annars är det inte Kitty på riktigt.
Sedan blir jag irriterad på romansen som manusförfattarna försöker bygga upp mellan Kitty och poliskonstapel Patrick Daly. På slutet dyker Ned upp, som en stor besvikelse. Kittys kärleksliv känns awkward till och med för mig.
Så, nu har jag sett den här filmen två gånger. Jag vill aldrig se den igen. Det blir en etta.
Den som ändå känner sig sugen på filmen, hittar den här:
Bäst och sämst
Sämst: Att Carson är skriven som han är.
Bäst: Kittys lärare i filmen som spelas av James Avery. Han är alltid en fröjd att se och höra, med sin bullriga röst.
Övrig information
Premiär: 15 december, 2002
Regissör: James Frawley