På vägen till skärgården ser Monika en vacker flicka som blir upphämtad av en man i en fräsig bil. Hon önskar att hennes liv var så – att hon var äldre, sötare och hade en stilig fästman. Men allt är inte guld som glimmar. Paret bråkar medan de åker iväg.
Senare när Monika äntligen kommit fram till ön som hon ska spendera sommaren på stöter hon på samma flicka igen, Irma. Hon arbetar som hembiträde hos Monikas morfar. De blir vänner men när Monika berättar för Irma att hon sett henne inne i staden tidigare blånekar Irma till allt. Hon har inte varit där och känner ingen sådan man. Något är onekligen lurt med Irma.

Under sommaren träffar Monika också Peter. Han spenderar också sommaren i Norrhammar, fast på fastlandsdelen. Monika bor ju på Elba – ön som morfar nyss köpt. Monika och Peter är jämnåriga och de blir snabbt goda vänner. När hon sedan berättar för honom om Irmas mystiska beteende och om hur det förra hembiträdet under mystiska omständigheter brutit benet blir han också nyfiken. De bestämmer sig för att försöka lösa mysteriet och upptäcker snart att de pågår en hel del mystiska möten i natten också. Vad pågår egentligen i den gemytliga skärgårdsidyllen?

Boken

Det här är den första boken i serien om Monika och Peter och den gavs ut 1958, eventuellt bara i en upplaga. Serien består av totalt fyra böcker som skrevs under pseudonymen Rut Hall. Bakom den döljer sig Eva Berlin som även skrev andra ungdomsböcker för B. Wahlströms.

Det här är inte minst en intressant bok rent historiskt och nu blir det en spoilervarning. Hoppa över nästa stycke om du inte vill veta mer om handlingen.

Den här boken liknar nämligen mycket mer än thriller än vanliga ungdomsböcker. Den berör också kärnvapenforskning vilket var något som vi i Sverige försökte utveckla fram till 1958 när programmet las ner. Samma år som den här historien kom ut. Lite olycklig tajming för Eva och Wahlströms eftersom verkligheten förändrades fort. Med några år på nacken kan man ändå tycka att den här boken är ett intressant tidsdokument på en svunnen tid, inte bara när det gäller det här.

Tonen i boken är intressant. Det är inte svårt att spela upp en inre svart-vit film när man läser den här boken. Dialogen är som hämtad ur valfri sådan.

Här slänger man inte bort titlarna hur som helst och är man flicka eller pojke hör det till god sed att niga eller bocka. Boken bjuder också på traditionellt midsommarfirande i skärgården och då har till och med ett jazzband från Stockholm bokats in. Tjusigt värre!

Boken utspelas i Norrhammar som jag inte har hittat någon verklig motsvarighet till. Inte heller verkar Elba finnas. Särskilt inte i Stockholms skärgård.

När det gäller karaktärerna så får vi aldrig träffa Monikas föräldrar. De är i Afrika och spelar in film. Hennes pappa är nämligen författare och hennes mamma är skådespelerska. Peter å andra sidan är i Norrhammar med sin mamma och pappa.

Slutsats och betyg

Jag spenderade många av mina barndomssomrar i Norrtäljes skärgård så det var inte svårt att ta till sig den här boken. Det tror jag i och för sig inte att det är för någon som vuxit upp i Sverige. Om man inte räknar det faktum att den åldrats en del. Uppenbarligen utspelar den sig inte i nutid vilket märks tydligt på hur folk relaterar och pratar med varandra. Allt lindas in i ett nostalgiskt skimmer och man undrar om det verkligen var så här mysigt.

Sedan har vi ju ett mysterium att sätta tänderna i. På något vis påminner den här berättelsen mig om TV-serien ”Röd snö” om någon minns den. Den gick på 80-talet med Tomas Von Brömssen. Den serien utspelar sig under andra världskriget, i ett pensionat vid norska gränsen där det händer märkliga saker. Vem är skurk och vem är det inte? Lite så är den här boken också. Fast ur ett ungdomsperspektiv och jag tycker riktigt bra om den här boken.

Ska man ändå jämföra Monika med andra flickdetektiver skiljer hon sig en del. Hon är lite naivare och vill tro gott om människor. Samtidigt är inte hennes högsta dröm att bli deckare när hon blir stor. Hon drömmer nog mer om att bli deckarförfattare och hamnar mer i det här mysteriet av en slump. Vi får se om det förändras till nästa bok i serien.

Monika har också hjälp av Peter och han framstår som lite mer handlingskraftig i boken. Vilket är synd. Å andra sidan gillar jag verkligen honom som karaktär och de har en finare relation till varandra än Kitty och Ned. Även om Monika och Peter inte är ihop på det sättet.

Som läsare är det inte svårt att hela tiden ligga före boken. Mysteriet är inte jätteklurig i sig. Ändå är man nyfiken på att få reda på varför karaktärerna gör som de gör.

Allt som allt tyckte jag mycket om den här boken och ger den en stark fyra i betyg. Eventuellt höjer jag den senare till en femma. Vi får se.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Monika är sådan duktig flicka.
Bäst: Scenen när Monika och Peter träffas första gången. Hon ska ro iland och inte göra bort sig för pojken på stranden. Det gör hon givetvis men det fixar sig ändå för Peter är hyvens.

Övrig information

Antal sidor: 131
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1958
Bokomslag: Inte angivet
Wahlströms boknummer: 915

Föregående bok: –
Nästa bok: Fallet Maria