Bevis i blått – Connie Blair

Connie tar tillfälligt jobb som mannekäng på det glamorösa varuhuset Campions och snart dras hon in i en ett märkligt mysterium. Det börjar med att en dyr pälshatt försvinner. Det är dessutom inte den första saken som försvunnit från varuhuset. Snart dyker hatten upp igen på ett ännu märkligare ställe. Dessutom smyger det runt en läskig man i affären på kvällstid, iförd damhatt. Vem är han och vad pågår egentligen på Campions?

Det amerikanska originalomslaget.

Snart försvinner ett pärlhalsband också som senare dyker upp i Connies faster Bets handväska. Men hon är ju ingen tjuv! Ungefär i samma veva börjar lagerflickan Grace bete sig konstigt. Hon verkar nervös. Ett par dagar senare hittar Connie henne gråtandes i modellernas omklädningsrum. Vad döljer hon, vem är den mystiska mannen och vem försöker skulden på Bet? Connie beslutar sig för att försöka hitta svaren på alla dessa frågor och står snart öga mot öga med en synnerligen hänsynslös skurk.

Boken

Det här är den första boken i serien om flickdetektiven Connie Blair, skriven av Betty Cavanna under pseudonymen Betsy Allen. I USA gavs den ut 1948 för första gången och nästan tio år senare gavs den också ut i Sverige, av Bonniers bokförlag.

Under 40-talet blev böcker om kvinnor i karriären ett populärt tema. Givetvis gällde det även ”flicklitteraturen” där coola tjejer dök upp med olika jobb – sjuksköterskor, flygvärdinnor, sekreterare, eller som här, en mannekäng. Så småningom kommer Connie även att ge sig in i reklamindustrin, där hon kommer att ha lite olika yrkesroller. Det här är något utav ett fenomen för sin tid. Kitty Drew som skapades 10-15 år tidigare hade till exempel aldrig något riktigt arbete. Hon löser ”bara” mysterium och tar inte ens betalt för det arbetet. Allt det förändrades i samband med kriget.

Det roliga med den här boken är dessutom Connies jobb som model på varuhuset. En yrkesroll som du sällan ser idag. Genom boken får man en rätt så bra bild av hur varuhus fungerade på den tiden. Modernt då, gammeldags nu.

Det roliga är också att en av mina favoritfilmer, ”Mannekäng i rött” släptes året efter den här boken. Den utspelas ju också på ett modehus och man undrar lite om inte Folke Mellvig tog inspiration från Connie Blair. Att även de andra filmerna i Hillman-serien har färgtema kan väl inte heller vara en slump? Med namn som Damen in Svart, Ryttare i blått, Vita frun och Den gula bilen, precis som i Connie-serien. Sedan skiljer sig givetvis berättelserna åt och Hillman-deckarna är betydligt blodigare and Connie Blair.

Inledningen till ”Mannekäng i rött”.

Slutsats och betyg

Ja det här var väl en lagom trevlig början på en bokserie och trots att mysteriet saknade större krusiduller var det ändå helt ok. Istället är det Connie och varuhusmiljön som är den här bokens stora stjärna. Jag får en nostalgisk och mysig känsla när Connie springer runt på varuhuset och interagerar med de andra karaktärerna. Inte för att jag var med på den tiden när varuhus hade riktiga modeller. Men det blir nostalgiskt ändå. Precis som när jag läste ”Döden klär i domino” av Marie Bengts förra sommaren. En pusseldeckare som också har med mode och mannekänger att göra. Miljön är tacksam och spännande för mysterium.

Jag gillar också spårket och konpossitonen i den här boken bättre än många Kittyböcker. Delvis tror jag att det har med översättaren att göra. För jag har tidigare märkt att Kittyböcker på engleksa är bättre än de svenska översättningarna. Det gäller främst de äldre böckerna faktiskt. Så är ändå inte fallet med den här boken. Här är översättningen snygg och levande.

Sist har vi då Connie och jag gillar henne skarpt. Hon är modig, rättfram och trevlig. Hon verkar dessutom inte lika bortskämd som Kitty är med saker och sånt. Istället är hon ambitiös och på väg dit hon vill. Vart det nu kan vara… hon är ju inte helt säker exakt. Men det är i storstaden och där ska hon bli karriärkvinna. Det är planen. Därutöver är hon klipsk och snabbtänkt. Jag ser fram emot att träffa henne igen och ger den här boken en trea i betyg.

Bäst och sämst

Sämst: Ibland dyker sån där vikthets upp! Ät du kakan med gott samvete Ginny och strunta i vad författaren skriver.

BästDen mysiga miljön och den fina översättningen. Dessutom får Connie har kvar sin mamma i livet.

Övrig information

Antal sidor: 128
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1957
Bokomslag: Martin Guhl

Originaltitel: The Clue in Blue
Utgivningsår i USA: 1948
Bokens olika omslag:

Föregående bok: –
Nästa bok: Rebus i rött

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *