På själva allhelgona-afton hittar Kittys hund en konstig nyckel utanför Bess hus. Ingen vet vart den går, inte ens Bess farmor. Snart blir alltsammans ännu konstigare: nyckeln försvinner! Vem kan ha tagit den? Och varför? Kitty bestämmer sig för att ta reda på hur det ligger till. Men det är inte alla mysterium som är till för att lösas.

Det är höst och flickorna är på besök hos Bess farmor för att hjälpa henne med höststädningen och ha övernattningsparty. De krattar löv och håller henne sällskap medan hon gör kola. Det är nämligen allhelgona-afton och på kvällen kommer alla småspöken och monster. Då måste kolan vara klar!

Kitty, George och Bess ska också ut och spöka. När de senare kommer hem är den märkliga nyckeln de hittade tidigare borta.

Boken

Det här är den femtonde boken om Lill-Kitty och hennes äventyr. Även om den i Sverige gavs ut som den 14:e boken. Den gavs ut 1996 i USA och här i Sverige kom den 2001 för första gången.

För första gången i Kittys historia får vi träffa Bess farmor. Hon verkar vara en rar dam som inte bor långt ifrån alla flickornas hem. I den här boken har hon lovat dem att få sova över. Hon bjuder också på Kittys favoritfrukost. Vilket är pannkakor med lönnsirap. Något som hon ofta äter i de här böckerna.

I boken firas även Halloween med bus och godis. Och vad tror du att flickorna klär ut sig till?

Slutsats och betyg

Jag vet inte om det är jag eller böckerna. Men jag känner mig inte lika entusiastisk inför dessa historier som jag gjorde förut. Nu var den här bättre än den förra men på något sätt känns det som att serien behöver lite energi! Eller så är det bara jag…

Faktum är att det här mysteriet inte är sämre än något annat i serien. Det är samma sak fast med en farmor, en gullig hund och Halloween. Kankse beror min trötthet på att den känns igen från de andra böckerna i serien – en grej försvinner. Kitty har några misstänkta. Sedan är det den man minst anar som har tagit grejen. Ungefär så. Det är det samtidigt inget som helst fel på. Och jag tycker fortfarande att Lill-Kittyböckerna håller god kvalité. Det är bara jag som har läst för många av dem. 😛

Allt som allt tycker jag ändå att den här boken samlar ihop till en trea i betyg. Särskilt bra är den moraliska lärdomen i den här boken – att det kanske inte alltid är meningen att alla gåtor ska lösas. Jag tror också att jag hade blivit mer engagerad i boken om det budskapet hade serverats mer extravagant.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att man slarvade bort buskapet.
Bäst: Skurken, och skurkens motiv.

Övrig information

Antal sidor: 89
Första upplagan, tredje tryckningen
Tryckt i Finland, 2003
Bokomslag: Aleta Jenks
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 2001
2 – 2005

Originaltitel: Crazy Key Clue
Utgivningsår i USA: 1996
Andra omslag till boken:

Föregående bok: Inga ledtrådar
Nästa bok: Vinterlovs-Mysteriet