Dags för olympiska spel och tävlingar i Los Angeles. Där ska en av Kittys klasskompisar delta i fäktning men redan innan spelen ska dra igång har hon och hennes pojkvän fått ett antal otäck hot skickade till dem. Någon vill mörda dem. Pojkvännen är också en av de olympiska atleterna och ska tävla i simning om nu ingen mördar dem innan dess. Bröderna Hardy är också marodören på spåren och tillsammans med Kitty tar de upp jakten…
Insatserna stiger när en av de misstänka hittas mördad. Kitty och bröderna Hardy får tänka om och frågan är om de kommer att lyckas hitta skurken, eller har de tagit sig vatten överhuvudet?
Boken
Det här är den fjärde boken i den senare Nancy Drew and the Hardy Boys Super Mystery-serien. En serie där Kitty och bröderna Hardy löser brott ihop. I den serien ingår Hardybröderna i ATAC (American Teens Against Crime) där de får olika uppdrag. I den här boken handlar det om att skydda en av atleterna.
Serien var en spinn-off på Girl Detective-serien med Kitty Drew. Den serien särskiljer sig från de andra genom att böckerna är skrivna i Jag-perspektiv. Detsamma gäller Hardy-serien Undercover Brothers. Det gör att även den här boken är skriven i Jag-perspektiv. Där Kittys, Franks och Joes perspektiv varvas.
Boken gavs ut 2010 under både Carolyn Keene och Franklin W. Dixon-pseudonymen. I nuläget vet vi inte vem som egentligen skrev boken. Boken översattes aldrig till svenska, den verkar faktiskt bara ha blivit utgiven i USA.
Förutom Kitty och Hardybröderna dyker även Bess, George och Carson upp – liksom en hel bunt misstänkta atleter. Jag tänkte också klargöra att OS 2010 inte ägde rum i Los Angeles (för den som inte minns). OS 2010 gick av stapeln i Vancouver och där tävlade man i vintersport. 1984 var det däremot sommar-OS i Los Angeles.
Inget av det här spelar egentligen någon roll för boken som inte är skyldig att vara historiskt korrekt. Istället får vi bland annat lära oss att Kitty är en fena på fäktning. I öppningsscenen utspelar sig en häftig batalj mellan henne och klasskompisen Lexi – hon som ska delta i OS. Kitty har nämligen tagit lektioner av henne. Vi får också veta att Kitty kan mer än Internet!
Boken introducerar också en ny karaktär i form av Vijay. Han arbetar med Hardybröderna (och ATAC) och är specialist på datorer och teknik. Något som visar sig viktigt när det gäller att lösa fallet.
Intressant nog innehöll boken också en hel drös med populärkulturella referenser. Snövit, Shakespeare, Nördarnas återkomst III, Mystic Pizza, Charlie och Chokladfabriken, Angelina Jolie och Brad Pitt – alla nämns. Vanligtvis brukar de här böckerna inte innehålla så mycket sådant.
Slutsats och betyg
Eftersom OS pågår för fullt var jag på jakt efter en Kittybok på temat. Det här var den som verkade innehålla mest. Sedan vet jag sedan tidigare att både Kitty och Hardybröderna har sprungit på en hel del OS-atleter tidigare, men oftast inte under ett pågående OS. Här utspelar sig historien samtidigt som tävlingarna.
Jag ska också säga att jag fick kämpa lite i början av boken. Det var svårt att få kläm på Girl Detective-Kitty och Undercover-bröderna. Jag är inte helt van vid jag-formatet eller att bröderna ingår i ATAC. Jag hade också svårt att få kläm på vem den här Vijay var. Så det blev lite förvirrat.
Själva upplägget med hur de fick kontakt med atleterna verkade också lite märkligt – att de umgicks så mycket över sportgränserna. Det var också lite trist att det inte var så mycket atleter från andra länder. Hade inte det varit roligare? Jag tycker inte att boken använder sig av OS-temat till fullo.
Däremot får boken ett plus för rätt så fin humor mellan de olika karaktärerna. Det skojas en del. Å andra sidan pågår det inget flirtande mellan Kitty och Frank. Något som jag faktisk brukar gilla.
Mot slutet av boken blev det ändå bättre och det hela kulminerade ändå i ett rätt så spännande slut.
Jag ger den här boken en trea i betyg.
Bäst och sämst
Sämst: Omslaget tycker jag inte om alls. Kitty är blond och Hardybröderna ser ut som två puckon. Och sedan står det bara framför en simbassäng. Nej, det hade kunnat göras mycket bättre.
Bäst: Matscenerna, särskilt den vid frukostbordet.
Övrig information
Antal sidor: 215
Bokomslag:
Förlag: Simon & Schuster
Utgivningsår i USA: 2010
Övriga omslag: Det verkar bara finnas det amerikanska.
Föregående bok: Club Dread
Nästa bok: Bonfire Masquerade
Nej, omslaget var ju ingen höjdare… jag brukar tycka bättre om Linda Thomas omslag än detta.
Nej, generellt gillar jag inte ”fotoomslag” från första början. Jag vill att de ska vara tecknade. Den trista bakgrunden hjälper inte heller. Dom ser faktiskt väldigt lågbudget ut – alla omslagen i den senare super mystery-serien.
Fotoomslag brukar bli daterade väldigt snabbt dessutom! Lågbudget är inte uppskattat 🙄 Omslaget är viktigt, för att börja läsa en bok eller serie. När jag började läsa Kitty var de illustrerade av Miralles och jag tycker fortfarande att de är bland de bättre. Fast det är ju mycket personligt! 😃
Jag hade glömt ta bort Lindas namn i texten. Givetvis gjorde hon inte det här omslaget. Min miss. :/
Jag blev lite förvånad när jag läste att Linda gjort omslaget. Då förstår jag!