Peggys väninna Susanne är orolig. Hon har fått ett mystiskt brev med stämpeln ”Adressaten okänd”. Susanne står som avsändare till brevet men det är inte hon som har skrivit det!
Peggy och Susanne beslutar sig för att ta reda på vem den hemliga brevskrivaren är.
Det upptäcker snart att brevet innehåller en hemlig kod. Koden leder dem vidare i gåtan och spåren leder så småningom till några riktigt farliga skurkar.
Boken
Det här är egentligen den femte boken i serien om Peggy men av någon anledning ändrades utgivningsordningen i Sverige och här gavs boken ut som bok nummer nio.
Boken skrevs som vanligt av pseudonymen H. J. Temple som den danska barn- och ungdomsboksförfattaren Niels O. Levinsen använde sig av när han skrev om Peggy. I Danmark gavs den ut 1963, i Sverige kom den ut 1972.
Jag har tidigare nämnt att Peggy inte verkar ha jättemånga jämnåriga kamrater. Genom bokserien burkar hon mest hänga med journalisten Bannerhorn. Men den här boken inleds faktiskt med att Peggy hänger med en jämnårig vän, Susanne. Henne har vi inte träffat förr. Hon kommer även att försvinna ur handlingen i den här boken, men nu vet vi i alla fall att Peggy har kompisar. Pjuh!
Annars bjuder den här boken på en rätt halsbrytande vändning när den amerikanska maffian blir involverad i mysteriet. Den brukar inte vara vanlig i böcker om flickdetektiver.
Givetvis visar det sig också att ett visst frimärke är av intresse.
Jag var givetvis tvungen att kontrollera om det här frimärket finns i verkligheten… Det visar det sig att det gör. Strax efter att man börjat flyga över atlanten kom man givetvis på att det skulle vara fiffigt att även transportera post på det sättet. I början var det inte jättemycket post som flögs vilket gör att dessa frimärken (med poststämplar) väldigt värdefulla. Ett av dessa frimärken syns på bilden här intill.
Slutsats och betyg
Jag har verkligen börjat se fram emot att läsa dessa Peggyböcker som jag tycker är väldigt trevliga. Den här boken är inget undantag. Peggy smyger runt och klurar ut grejer.
Jag tycker också att idén var synnerligen bra i den här boken – ett mystiskt brev som återsänds till brevskrivaren, som brevskrivaren inte har skrivit. Visst sjutton blir man nyfiken på hur det blev så!
Sedan blev det kanske lite rörigt på slutet, eller så var jag bara lite för trött när jag läste det. Men vad spelar det för roll? Nej, Peggy håller stilen. Mysig läsning. Det blir ytterligare en fyra i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Att Susanne försvann ur handlingen. Jag vill att Peggy ska ha fler kompisar!
Bäst: När Peggy klurar ut koden. Hon är så smart och bra!
Övrig information
Antal sidor: 156
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1972
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1638
Originaltitel: Peggy på blind vej
Föregående bok: Peggy och den enögde mannen
Nästa bok: Peggy öppnar dörr nr 13