Julen närmar sig och Mary och Lou har lovat att fira den hos Tom Fairweather, en vän till, Ned Dana. När de sedan anländer till Highfort dyker flera andra personer upp och hävdar att de också äger huset. Nämligen fru Plimpton och släktingar till systrarnas skolkompis Sonya Olavu. Snart visar det sig också att Tom Fairweather är försvunnen, likaså ett antal juveler. På något sätt verkar allt hänga ihop med huset.

Om natten verkar det som att någon smyger runt i huset och upp på taket. Mary Lou bestämmer sig givetvis för att försöka reda ut vad som är i görningen. Det gör även Lettie Briggs som också dykt upp på Highfort. Men som vanligt lägger hon mest krokben för Mary och Lou, ibland även för sig själv.

Boken

Den här boken gavs ursprungligen ut i USA 1941. I Sverige kom den ut 1969 för första gången. Den skrevs under pseudonymen Carolyn Keene av Mildred Wirt Benson. Samma person som skrev de flesta av de tidiga Kittyböckerna. Hon uppgav senare att hon aldrig riktigt gillade att skriva Mary,Lou-böckerna. Men hon var också känd för att skriva sina manus och sedan inte fundera så mycket på dem efter det.

Jag läste den första svenska versionen av den här boken som inte är särkilt bra översatt. Översättningen gjordes av Git Magnusson som till exempel har återkommande problem med vad hon ska kalla Cora – Appelcore, Äppelkärnan, Kärnan och andra varianter. Cora är hembiträdet som arbetar för Ned och vanligtvis brukar hon kallas för Cora, rätt och slätt. Här varierar det. Det känns nästan som om översättaren och redaktören inte har förstått att Cora är en person. Alternativt inte bryr sig. Oavsett blir episoderna om Cora väldigt röriga att läsa eftersom hon byter namn hela tiden.

Slutsats och betyg

Jag visste inte att den här boken skulle utspela sig under jul. Så jag blev väldigt glad när det sedan visade sig vara fallet. Julen närmar sig och passande läsning behövs.

De faktum att historien utspelar sig under jul höjer mysfaktorn en del. När systrarna sedan åker ut på landet till en herrgårdsliknande miljö peakar min julbarometer. Det är MYSIGT!

Sedan har vi ett mysterium som ska utspela sig. Och jag tycker det känns bättre än vanligt i den här boken. Några viktiga papper är försvunna, sedan försvinner juveler också och ersätts av billiga kopior. Förmodligen finns de i huset, men var och vem har tagit dem?

Jag gillar också att Cora är på kärlekshumör och går och spanar på Tom Fairweathers stiliga chaufför. Det hela gör henne vimsigare än vanligt. Det hela hade också kunnat utvecklas vidare. Men ämnet tappas bort lite mot slutet. Det kompliceras också av den ovannämnda fumliga översättningen.

På det stora hela drar översättningen faktiskt ner betyg ett helt snäpp. Jag tror nämligen att jag skulle ha givit den här boken en fyra om jag läst den på engelska. Nu blev historien mycket rörigare och jag kan inte ge den här boken mer än en (stark) trea, hur mycket jul det än är.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Översättningen
Bäst: När Lettie är ute i skogen och skjuter. Som man ju gör!

Övrig information

Antal sidor: 187
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1969
Bokomslag: Lennart Frantzén
Boknummer Wahlströms: 1486-1487

Originaltitel: The Mysterious Fireplace
Utgivningsår i USA: 1941
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och herrgårdens gåta
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Mary, Lou och nyckelns hemlighet

Föregående bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och enslingen på stranden
Nästa bok (enligt B. Wahlströms utgivning): Mary, Lou och nyckelns hemlighet