Telefonen ringde och Joe svarade.
– Är det någon av bröderna Hardy? frågade en sträv röst.
– Ja, kan jag hjälpa dig med något?
– Håll tassarna borta från min silverskatt. En vacker dag kommer jag tillbaka och hämtar allt mitt silver, och då är det nog säkrast att det ligger kvar! Begrips? Annars släpps djävulen lös…
Vad menade han?

Boken

Det här är den 67:e boken i serien om bröderna Hardy och den gavs ut 1981 i USA. Den svenska versionen kom några år senare, 1988. Historien skrevs av en gammal bekanting, både för Hardy- och Kittyfans, nämligen James Duncan Lawrence som är en av få spökskrivare som skrev böcker i båda serierna.

Den här gången får vi följa med bröderna till New Jersey. Ett mystiskt brev tipsar dem nämligen om att det ska finna en mystisk silverskatt där. Den ska ha grävts ner i en skog av Pine Barrens – en gammal revolverman och brottsling som var verksam för 200 år sedan. Det är också han som har skrivit brevet som bröderna kommit över.

Det mystiska brevet följa av ett hotfullt telefonsamtal där någon varnar bröderna från att åka till New Jersey. Givetvis gör det bara skatten än mer intressant. Så bröderna övertalar Chet, Biff och Tony att följa med. Planen är att campa i de New Jerseys skogar…

Snart visar det sig att ett spöke vaktar skogen. ”Han” är inte det minsta nöjd över bröderna Hardys ankomst och försöker jaga iväg dem. Detsamma gäller ett gäng skurkar som också fått upp ögonen för bröderna Hardy. Kommer någon av dem att kunna jaga bort bröderna Hardy?

Under historiens lopp dyker även Fenton Hardy upp, brödernas pappa. Han brukar ju alltid ha någon eget fall på gång som på det ena eller andra sättet hänger ihop med brödernas. Den här gången visar Fenton prov på sin förmåga att klä ut sig. Han känns knappt igen. Vi får också lära oss något nytt om brödernas relation med deras pappa. Det framgår nämligen att det är Fenton som lärt bröderna hoppa fallskärm. Som en god far bör!

Slutsats och betyg

Den sista tiden har jag blivit lite trött på Hardyböckerna. I alla fall på den gamla stilens böcker där det mest handlar om att bröderna åker hit och dit, förföljer någon eller blir förföljd och sedan på slutet så fixar de biffen/löser mysteriet. Den här formulan behöver inte nödvändigtvis vara dålig och det finns flera av de gamla mysterierna som jag verkligen gillar. Men just nu, när jag läser de här tidiga 80-talsböckerna, så känns det verkligen som att historierna behöver något nytt.

Jag vet dessutom att detta nya kommer att komma, eftersom jag läst senare Hardyböcker också. Det består av mer smygande och luskande och mindre action med coola fordon.

Med allt detta sagt var detta ändå ett helt ok mysterium. Det fanns ett spöke, ett mystiskt brev och en skatt. Bara där är man halvvägs. Sedan tycker jag att det blir för mycket rännande hit och dit som bara känns som en transportsträcka innan upplösningen. Chet var inte heller så rolig som han brukar.

Jag ger den här boken en trea i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Jag är inte helt övertygad om att Fentons förmåga att klä ut sig egentligen gynnar Hardybrödernas förståelse för sina mysterier. Ibland känns det som han krånglar till saker.
Bäst: Omslaget lovar gott!

Övrig information

Antal sidor: 191
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1988
Bokomslag: Steven Assel
Boknummer: 2467
Upplagor:
1 – 1988

Originaltitel: The Outlaw’s Silver
Utgivningsår i USA: 1981
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Tjuvligans gömställe
Nästa bok: Voodoo-mysteriet