Någon försöker mörda fru Walland och Peggy får i uppdrag att försöka lista ut vem. De sista veckorna på sommarlovet flyttar hon in i den äldre damens hus – som sommarbarn. Men knappt har hon hunnit flytta in förrän hon stöter på ytterligare ett mysterium. I ett av källarrummen hittar hon en medvetslös man. Han kvicknar snart till, men han har förlorat minnet och vet inte vem han är. Fallen måste hänga ihop på något sätt men hur?

Så snart Peggy tror sig ha listat ut vem mannen är så visar det sig vara fel. Och snart försöker någon mörda fru Walland igen också…

Boken

Det här är den åttonde boken om Peggy. Trots detta gavs den ut som nummer sju i Sverige. B. Wahlströms stökade nämligen om ordningen på böckerna när de gavs ut här. De påverkar inte läsningen nämnvärt. Man behöver inte nödvändigtvis läsa dem i ordning.

Som vanligt skrevs boken under pseudonymen H. J. Temple som Niels O. Levinsen ibland använde sig av.

I Danmark är det fortfarande sommar och boken börjar med att Peggys journalistvänner ber henne om hjälp. De behöver någon som kan bo hos fru Walland under täckmantel – någon som ingen kommer att misstänka. Peggy är ju bara en flicka, ingen kan väl veta att hon egentligen är en mästerdetektiv.

Peggys föräldrar säger att hon själv får bestämma om hon vill ta sig an fallet eller inte. Och som vanligt undrar blir man som vuxen lite bekymrad över relationen mellan Peggy och hennes föräldrar. De verkar inte bry sig så mycket, åker bort på egna semestrar gör de också, titt som tätt. Givet borde det göra Peggy självständig, men ibland vill man ge henne en kram också.

Nåväl, Peggy flyttar in och börjar genast arbeta. Hon har snart några misstänkta. Plus den mystiska mannen i källaren…

För att lösa mysteriet måste Peggy använda sig av all sin list. Hon drar sig inte ens för att ljuga.

Slutsats och betyg

Peggyböckerna har blivit en favorit och i sin uppbyggnad påminner de ofta om Agatha Christie än Kitty. Skurkarna är klurigare och mycket av Peggys detektivarbete bygger på hennes iakttagelseförmåga, precis som Mrs Marple eller Poirot. Det enda som känns trist är att Peggy sällan ”fångar” skurken själv i slutet. Det är ofta någon äldre man som kommer till undsättning.

Men som sagt, jag gillar de här böckerna skarpt och den här boken var inget undantag. Det var också synnerligen svårt att lista ut hur allt egentligen låg till. Lösningen var väldigt komplicerad och överraskade mig.

Sedan bekymrar jag mig lite för Peggys välmående. Ibland verkar hon ensam. Det är givetvis inget hon själv verkar reflektera över, så kanske vill hon ha det så. Eller så räcker gubbarna på Köpenhamnstidningen som bästa vänner.

Det faktum att det förhåller sig på det sättet underlättar å andra sidan historierna. Peggy gör som hon vill. De har ett bra tempo, mysig stämning och viss humor. Jag tycker också att översättningarna är bättre än andra samtida böcker i samma genre.

Det blir en stabil fyra i betyg för den här boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Peggy verkar ensam. Sedan undrar jag lite över varför hon inte kontaktar polisen direkt när hon hittar mannen i källaren. Vore inte det rätt sak att göra?
Bäst: Den övergripande mysiga stämningen och tempot.

Övrig information

Antal sidor: 156
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1970
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1524
Originaltitel: Peggy og de 7 nøgler

Föregående bok: Peggy och bankrånet
Nästa bok: Peggy och den enögde mannen