I samband med en tur upp i Rådhusets torn får Peggy syn på en flicka i röd hatt. Hon beundrar utsikten när en man verkar ta sats för att putta ut henne genom tornets fönster. Men mannen misslyckas och flickan märker ingenting. När Peggy sedan tar upp saken med flickan tror hon inte ett ord av Peggys berättelse, ingen är ute efter att ha ihjäl henne!

Men visst är någon det. Snart försvinner flickan, some kallar sig för Irene, spårlöst och Peggy tar upp jakten. Intrigen tätnar när det visar sig att flickan inte är den hon utger sig för att vara. Hon har tagit en annan flickas identitet. Så vem är hon egentligen?

Peggy har en viktig ledtråd i alla fall. Hon vet att mannen som försökte mörda henne bar en ring med en gul sten…

Boken

Det här är den fjärde boken om Peggy och den skrevs ursprungligen 1963. Några år senare (1967) gavs den svenska översättningen ut. Som vanligt skrevs boken av H. J. Temple, författarpseudonymen som användes av Niels O. Levinsen.

I historien är Peggy åter igen på besök i Köpenhamn, hos farmor och farfar. Som vanligt ser man knappt röken av dem. Istället får vi följa med Peggy på äventyr. Hon förföljer den ena efter den andra och hinner dessutom själv bli skuggad. Ingen verkar dessutom vara den hen utger sig för att vara.

Däremot känns Ströget igen. Peggy går också upp i rådhustornet, varifrån mannen försöker putta ut Irene.

• 

• 

I historien dyker även John Bannerhorn och Lappe upp igen – Peggys vänner från de tidigare historierna i serien. De brukar hjälpa Peggy på det ena eller andra sättet. Vi får också veta att Peggy är medlem i en roddklubb.

Sedan dyker en kulturkrock upp när Peggy blir bjuden på cigaretter efter en obehaglig incident. Saker var verkligen annorlunda förr.

Slutsats och betyg

Peggy är en trevlig bekantskap och jag läste i princip ut den här boken på en dag. Det var så trevligt. Samtidigt finns det verkligen ett par saker som jag undrar över när det gäller henne. Var är hennes mamma och pappa, farmor och farfar? Ingen verkar egentligen bry sig, eller är bara Peggy så himla självständig?

Nu börjar förvisso den här boken med en scen mellan Peggy, farmor och en sömmerska. Där oroar sig farmor mest för urringningen.

När jag läste detta tänkte jag också att det här skulle bli ett mysterium på en bal. Varför skulle annars Peggy prova en ny klänning – en som var specifikt avsedd för en fest? Sedan utvecklades historien inte alls så. Det blev ingen fest. Vi får se om den äger rum i nästa bok istället.

Mysteriet i den här boken tycker jag puttrar på rätt så bra. Den höll mitt intresse uppe i alla fall och jag ville verkligen veta vem den där flickan egentligen var och hur allt hängde ihop. Sedan upptäckte jag en märklig lucka i form av att grannarna inte verkade veta särskilt mycket om den verkliga Irene. Trots att de valt henne till Gudmor åt en av deras barn. Lite märkligt.

En annan anmärkning är att Peggy inte klurar ut hela gåtan. Den förklaras för henne på slutet. Å andra sidan förlåter jag henne eftersom hon ändå genomför en massa fint detektivarbete på vägen dit. Trots en del felaktiga slutsatser. Det blev bra ändå och ledtrådarna kom i en fin takt genom boken.

Därför ger jag ändå den här boken en stark fyra i betyg. Mysig söndagsläsning.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att det inte blev någon fest!
Bäst: Man bör väl känns den man väljer till Gudmor åt sitt barn, eller?

Övrig information

Antal sidor: 139
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1967
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1354
Originaltitel: Peggy og pigen med den røde hat

Föregående bok: Peggy och kidnapparna
Nästa bok: Peggy och de försvunna pärlorna