Istället för att skriva sin namnteckning i Peggys autografblock skriver skådespelerskan bara två ord, ”Hjälp mig!”. Orden drar genast in Peggy i ett nytt mysterium. Vem är kvinnan egentligen, varför försvinner hon sedan spårlöst. Och vilka är de obehagliga personerna som hon syntes med precis innan hon försvann? Peggy tar upp jakten.

Tillsammans med John Elmer Bennerhorn går Peggy på operett och ser ”Vita hästen”. Hon skrattar så hon gråter. Men sedan börjar det hända mystiska saker. Lotte Steffen som spelat huvudrollen beter sig märkligt och Peggy upptäcker senare hennes märkliga ”autograf” i sitt block.

Fallet tar snart en plötslig vändning när det visar sig att Lotte har varit död i flera månader. Men vem är då skådespelaren? Dessutom har Peggy blivit upptäckt och några skurkar verkar vara ute efter även henne…

Boken

Den här boken skrevs 1963 och översattes tre år senare till svenska. Som vanligt låg den danska författarpseudonymen  H. J. Temple bakom boken. Bakom den stod Niels O. Levinsen.

Den här boken utspelar sig mestadels i Köpenhamn med omnejd. Där Peggys smyger eller cyklar runt. Jo, det cyklas faktiskt en del. Det är ju trots allt Danmark!

I Köpenhamn försökte jag lokalisera Centralteatern men den verkar påhittad. I alla fall finns det ingen med det namnet i Köpenhamn idag.

Jämfört med många andra flickdetektiver verkar Peggy lätt vara den som är mest benägen att smyga på folk. Hon förföljer den ena efter den andra. Det var likadant i förra boken och verkar vara något av ett signum.

I boken dyker också några karaktärer upp som Peggy lärde känna i den första boken. Det rör sig om John Bannerhorn och Lappe. Journalisten och fotografen som arbetar på dagstidningen Dagbladet. De verkar däremot betydligt trevligare i den här boken än förra. Ja, eller det finns en episode med Lappe där han framstår som enormt oempatiskt. När de ska lösgöra en person som suttit fastspänd och han blir sur eftersom Peggy förstört en ”pangbild”. Därför ber han personen om att få ta om bilden. Man kan tänka sig att den fastbundna personen känt sig tillräckligt traumatiserad som det var.

I den här boken lyser annars Peggys föräldrar med sin frånvaro. De är inte med alls och man börjar undra vilken relation de egentligen har till varandra.

Peggy verkar ändå vara en tjej med skinn på näsan. Som här när John lägger fram några åsikter han köpt på rea från medeltiden.

Slutsats och betyg

Den här boken började i ett rätt lugnt och lagom intressant tempo. Men när det sedan visade sig att att den verkliga Lotte Steffen var död blev jag betydligt mer intresserad. Vilken rolig vändning. Inte helt vanlig in flickböcker. Spänningen höll sedan i sig fram till dess att förklaringen kom.

Sedan blir det kanske lite väl mycket smygande hit och dit. Dessutom föredrar jag mer klassiska who-dunnits där läsaren har en chans att faktiskt gissa hur det ligger till. Framför att inte ha någon aning alls. Men låt gå. Historien var tillräckligt spännande ändå och tvisten kul.

Sedan skulle jag vilja veta mer om Peggys familj och vänner. Kanske sådana som hon har i sin egen ålder.

Jag undrar också hur Lotte kunde lära sig så bra danska så fort. Någon brytning brukar ju alltid bli kvar?

Jag ger den här boken en svag fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Lappes oempatiska agerande när han ska ta sin pangbild. Jag tycker också att titeln är rätt så intetsägande. Hade inte ”Peggy och den försvunna skådespelerskan” fungerat bättre?
Bäst: Det rätt så komplicerade mysteriet.

Övrig information

Antal sidor: 141
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1966
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1290
Originaltitel: Peggy paa egen hand

Föregående bok: Peggy på spåret
Nästa bok: Peggy och kidnapparna