Hon står på händer, hon hjular och kan till och med gå ner i spagat! Lizzie Benson imponerar på alla och vinner första pris i River Heights talangjakt. Men finns Lizzie på riktigt? Hon är nästan skrämmande lik skådespelerskan Elisabeth Benson som Kitty och vännerna ser på en urgammal filmaffisch. Och Lizzie säger att hon bor i ett hus som alla tror att det spökar i… Kittys kompisar är övertygade om att Lizzie är ett spöke men Kitty lovar att bevisa motsatsen. Hur det nu ska gå till!?
Tillsammans med vännerna blir det spökjakt. Killarna är också ute efter Lizzie, eftersom deras senaste påhitt är att fånga spöken. Flickorna måste hitta Lizzie innan killarna zappar henne med sina spökvapen. På golvet hittar de vingummi. Kan det på något sätt hänga ihop med fallet?
Boken
Det här är den 33:e boken i serien om Lill-Kitty. I Sverige gavs den ändå ut som den 28:e, eftersom vi här hoppade över några av böckerna i serien. Här gavs den också ut 2008, nio år efter att originalets premiär.
Boken skrevs som vanligt under pseudonymen Carolyn Keene och den verkliga författaren är hittills okänd.
På många vis flirtar den här boken med de tidiga böckerna i originalserien om Kitty. Där jagas det också en hel del spöken. Ibland på teatrar. Annars har Lill-Kitty-serien undvikit ämnet. Tills nu. Precis som i originalserien kvarstår Kittys skepsis. Hon tror inte på spöken i den här serien heller.
George och Bess är av en annan mening, liksom killarna. Det visar sig också att killarna precis har sett någon Ghostbustersliknande serie. Den inspirerar dem att också bli spökjägare, med någon sorts vapen som sprutar slem.
I boken utspelas stora delar av historien i en gammal teater. Där utspelas den initiala talangjakten. De flesta av bokens karaktärer är vi bekanta med sedan tidigare. Det är Rebecca, Katie, Jason, David och Mike (men inte Brenda). Ny för boken är (spöket) Lizzie. Det ska bli intressant att se om hon dyker upp i flera böcker framöver.
En rolig detalj var också att Kittys blå anteckningsbok börjar få slut på sidor. Vid det här laget har hon ju faktiskt löst (28) 33 fall.
Slutsats och betyg
Jag blev faktiskt riktigt glad när jag insåg att det här skulle bli en spökhistoria. Klassiskt Kitty, stor eller liten. Och är det egentligen inte lite förvånande att det tagit så lång tid för ett spöke att dyka upp i den här serien? Jag tycker det i alla fall.
Den glada känslan höll sedan i sig genom hela boken. Fastän jag listade ut hur det låg till väldigt tidigt.
Jag blev också lite besviken över att Kitty faktiskt aldrig riktigt löste det här fallet. Inte med egen tankekraft. Man vill ju att hon ska detektiva sig fram till olika lösningarna, inte snubbla över dem.
Nåväl, det gör att jag tyvärr inte kan ge den här boken något toppbetyg. Trots att den bjöd på trevlig läsning i övrigt. Det får bli en trea i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Bristen på detektivarbete.
Bäst: Spöket.
Övrig information
Antal sidor: 83
Första upplagan
Tryckt i Finland, 2008
Bokomslag: Joanie Schwartz
Illustrationer: Jan Naimo Jones
Upplagor:
1 – 2008
Originaltitel: The Gumdrop Ghost
Utgivningsår i USA: 1999
Andra omslag till boken: Jag hittade bara den amerikanska och svenska versionen.
Föregående bok: Papegoj-mysteriet
Nästa bok: Det lila fingeravtrycket