Penny åker till Rose Acres. Där ska det nämligen ligga en pålitlig önskebrunn som de tänkt testa. Rhoda, Pennys nyaste och föräldralösa vän, är fattig. Hon önskar familjen hon bor hos mer mat. Önskan slår in med råge. För snart kommer två personer från Texas som vill adoptera syskonen. Men Penny anar ugglor i mossen…
Samtidigt har Mrs. James Marborough flyttat hem till Rose Acres efter flera års frånvaro. Damen är trevlig men det verkar hela tiden som att något annan är i görningen. Hon vägrar till exempel släppa in någon i huset. Vad är hennes hemlighet?
Sist av allt dyker också en sten med mystiskt text upp. En fornlämning hävdar vissa, andra har andra tankar. Penny nystar i alla trådar och hittar kanske till och med en skatt på vägen.
Boken
Dags för den åttonde boken i serien om Penny Parker. Serien skrevs av Mildred Wirt Benson som även skrev de tidiga Kitty Drew-böckerna. Däremot var historierna om Penny Parker var dem hon själv var mest nöjd med. Tyvärr översattes de aldrig till svenska men de finns tillgängliga i nyutgåvor.
Den här historien består egentligen av tre olika mysterier. Det främsta är det om den föräldralösa Rhoda och hennes bror. De bor hos en vänlig men fattig familj dit Penny och Louise blir bjudna på middag. Trots att de inte ens har tillräckligt med mat själva. En hjärtskärande scen är att kycklingen som Penny såg någon stjäla är den som ska ätas. Den stals alltså av Rhodas bror.
Penny har förbarmande för Rhoda och vill hjälpa henne och hennes bror.
Sedan har vi stenmysteriet, där en bonde plötsligt hittat en sten med text på. Det måste vara en fornlämning hävdar vissa men Pennys pappa tror att det är lur och väljer att tona ner historien i sin tidning.
Sist har vi den mystiska Mrs. James Marborough som smyger runt på nätterna. Hon verkar leta efter något. Något som även andra verkar intresserade av. Någon vill köpa hennes land, alltmedan damens jakt blir mer desperat.
En rolig detalj är att Penny i boken får hjälp av en av hennes tidigare pojkvänner. Han förblir namnlös men faktum kvarstår, Penny har haft pojkvänner, i plural.
Slutsats och betyg
Det här är ytterligare en trevlig bok från Mildred Wirt Benson och jag tycker att det känns att hon gillade att skriva om Penny. Den boken sticker också ut lite, eftersom Penny är så moralisk och snäll mot Rhoda som man verkligen känner för. Det är inte lätt att vara fattig och man måste hjälpas åt då.
Sedan bjuder boken på en väldigt spännande skattjakt också, med hemliga gångar och annat härligt.
Det enda jag är lite fundersam kring är att det är tre fristående mysterium och jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. I vanliga fall brukar de olika delmysterierna flyta samman och hänga ihop, mer eller mindre krystat. Här gör de inte det. Det kanske är lite härligt ändå, eller?
Nåväl, jag gillar ändå den här boken skarpt. Penny levererar ett mysigt mysterium som vanligt och jag ger boken en svag femma i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Stenmysteriet. Ingen vidare skurkplan alls.
Bäst: Scenen när Rhodas bror har stulit kycklingen och blivit påkommen av alla utom familjen han bor hos. Stämningen är olustig men scenen är väldigt bra.
Övrig information
Antal sidor: 132
En Penny Parker Press Bok.
Publicerad av Wildside press
Utgiven 2011
Ursprungligt utgivningsår: 1942
Föregående bok: The Clock Strikes Thirteen
Nästa bok: Saboteurs on the River
Kan Mildred Wirt Benson tänkt på Kensingtonstenen när hon skrev boken? Den stenen hittades 1898 tror jag och har varit väldigt rabalder om den är ett falsarium…
Ja! Där sa du något.Den kände jag inte ens till men det verkar ju helt rimligt. Jag hittade också en rätt så intressant video med en brittisk youtuber, tillika vikingaexpert som går igenom ett antal fejkrunstenar i USA. Men mest pratar han om Kinsingtonstenen. Jag visste inte att fejkrunstensmarknaden var så stor men det borde jag ha gissat. 😀
Här är länken till hans video ifall du är intresserad https://www.youtube.com/watch?v=ukaynjp_aC4
Hej! Tack för länken, intressant. Visste inte heller att det var så många fejkstenar. Men jag är inte förvånad. Verkar vara ett lockande sätt att skämta och sen har vi ju dem som gör allt för att det ska vara allvar och visa att vita vikingar kom tidigt till kontinenten… ( dock säger/hävdar dna-studier av vikingar att de var en mycket mer blandad grupp än vad man tidigare trott) hmm. Om du vill höra mer om kensingtonstenen kan du lyssna på Historiepodden ( med gymnasielärarna Robin och Daniel) avsnitt 191.
Vänta nu… nu ringer det någon klocka. Jag brukar lyssna på de flesta av deras program och har något vagt minne av någon sten, nu när du säger det. Men kanske läste jag bara titeln… hmmm… måste lyssna! 😀
😃👍