Över sommaren börjar Ned arbeta som försäkringsutredare och snubblar snart över ett misstänkt bedrägeri. Men saker tar en otäck vändning när den misstänkta bedragaren hittas mördad och Neds avtryck finns på mordvapnet. Ned blir huvudmisstänkt och Kitty måste göra allt för att försöka bevisa hans oskuld.

Boken

Det här är den 59:e boken i Nancy Drew Files-serien. Den gavs ut i maj 1991 och är en av alla de böcker som aldrig översattes till svenska. Den verkar bara ha kommit ut i en amerikans version. Boken skrevs av en hittills okänd spökskrivare, men den gavs som vanligt ut under pseudonymen Carolyn Keene.

Förvirrande nog finns det en annan Kittybok med exakt samma titel. Men det är inte samma bok. Den andra ingår i Girl Detective-serien och gavs ut 2004. Den boken översattes också till svenska i ”Kitty Fara på hög höjd”.

Roligt nog har man i den här boken bemödat sig om att ta reda på var Ned egentligen bor. I senare böcker dyker han oftast bara upp och man får intrycket av att han bor i River Heights, precis som Kitty. I annat fall finns han oftast på sitt college, men inte i den här boken. Ursprungligen bor han tillsammans med sina föräldrar i Mapleton som är grannstad med River Heights. Det är också där merparten av den här historien utspelar sig.

Över sommaren har Ned börjat arbeta på ett försäkringsbolag där. Ambitiös som han är bestämmer han sig för att sätta dit en misstänkt bedragare som inte alls verkar så sjuk som han påstår. Saker går över styr och mannen mördas.

Här visar det sig också att Ned ville sätta dit killen för att imponera på Kitty.

Istället får Kitty spendera sommaren med att försöka rädda Ned ur sin lilla knipa. Givetvis ställer även Carson upp som Neds försvarsadvokat.

Sedan dyker även Neds föräldrar upp, liksom George, Bess och Hannah. Det äts också en hel del glass och alla klagar på Bess. Däremot säger ingen ett ord om Georges frukostvanor. Här häller hon mer sirap på sina French toasts samtidigt som det krullar sig i min mun.

Mot slutet av boken dyker även Brenda Carlton upp. Hon tror givetvis att Ned är skyldig. Det hela slutar ändå med att Kitty förvånansvärt nog säger ”Brenda Carlton, I love you!”, för första och förmodligen sista gången.

Slutligen vill jag också lägga till att det verkar vara Ned i röda skjortan på omslaget. Kortare än vanligt.

Slutsats och betyg

Jag tyckte det här var en rätt så trevlig bok. Om man bortser från att Ned beter sig väldigt märkligt i början. Han får irrationella utbrott och verkar onekligen väldigt stressad. Sån brukar han inte vara.

Sedan börjar det ändå fixa till sig. Kitty är väldigt strategisk och undersöker den ena ledtråden efter den andra.

Det jag hade önskat är lite mer beskrivningar av Mapleton. Nu när boken ändå mestadels utspelade sig där. Ligger den staden också vid floden? Hur många bor där? Finns det något fint hus? Och så vidare… Istället fick jag ingen särskild känsla av staden alls.

Brenda Carton hade gärna få ta lite mer plats också.

Ändå tycker jag att det här var en lagom bra bok. Mest för att mysteriet var rätt så bra. Den får en svag fyra i betyg av mig.

Bäst och sämst

Sämst: Neds märkliga humörsvängningar.
Bäst: Att Neds mamma verkar väldigt rar.
Fråga: Hur kommer det att gå med Kittys Mustang? Kommer hon ha en ny i nästa bok?

Övrig information

Antal sidor: 179
Utgivare: Simon & Schuster
Utgivningsår: 1991
Bokens olika omslag:

Föregående bok: Hot Pursuit – Kitty och fången på Rock Island
Nästa bok: Poison Pen – Kitty och det falska brevet
Ingår i Nancy Drew Files-serien