Trix och den objudne gästen

Där, framför henne, under askan i den öppna spisen låg bevisen! Nu skulle hon få veta om det var sant som hon och Grynet hade misstänkt – att Dianas mystiske morbror var en bedragare. Trix sträckte ut handen och drog fram en avlång rulle…
– Vad tar du dig till, väste en röst i örat på henne, så plötsligt att hon hoppade till.
Hon stirrade skräckslaget på honom. Han grep tag i hennes arm och väste:
– Om du skriver ska jag…

Diana Lynch och hennes familj har nyligen blivit rika. Flyttat till ett flott hus med betjänter och hela tårtan. Ändå verkar Diana inte lycklig. Hon drar sig undan och har fåt kompisar. Trix och hennes kompisar bestämmer sig för att hjälpa henne och det visar sig snart att allt inte står rätt till i familjen Lynch.

Boken

Det här är den fjärde boken i serien om Trix (Trixie Belden på amerikanska) och den gavs ut 1954 första gången. I Sverige kom den första utgåvan ut 1972 – som en av böckerna i Rabén & Sjögrens POP-serie.

Boken skrevs som vanligt av Julie Campbell/Tatham.

Även den här boken utspelar sig i Trix hemstad. Dit en man kommit som inte säkert är den han utger sig för att vara. Tidigt i historien berättar Diana att hon misstänker att hennes morbror inte är hennes riktiga morbror. Istället tror hon att han är ute efter något annat. Trix, som aldrig backar för en mystiskt historia, ger sig snart i kast med försöka hitta bevis. Till sin hjälp har hon alla medlemmarna i sin nya klubb, Kirr-ickklubben (KK).

Det betyder att översättaren/redaktören av den här boken, inte gick igenom förra boken. Där kallades den nämligen för Klubben Kirr-ick och förkortades KKI. Så hur ska vi ha det egentligen?

Boken börjar annars med att hela gänget har börjat i skolan igen. Som första uppgift får de att skriva den sedvanliga uppsatsen om vad man gjorde under sommaren. Det är då Trix och Grynet upptäcker att Diana inte är sig lik. De bestämmer sig för att försöka muntra upp henne. Bland annat med en Halloweenfest.

Slutsats och betyg

Av någon anledning har jag inte riktigt fallit för Trix ännu. Kanske beror det på att jag läste böckerna om Betty först. De påminner ju till viss del om varandra och därför jämför jag Trix med Betty, vilket faktiskt är lite orättvist. Hade jag läst de här böckerna före Bettyböckerna hade det nog varit tvärtom.

Med det sagt är jag glad över att den här boken var mycket bättre än den förra boken i serien. Sedan kanske jag hade föredragit om Trix själv hade kommit fram till att det var något lurt med morbrorn. Här är det Diana och sedan handlar resten av historien om en massa smygande och bevissamlande. Jag hade velat att själva mysteriet var klurigare och något som Trix klurade ut själv.

Men, stämningen är god och vänskapen mellan ungdomarna är fin. Även om jag inte gillar hemliga klubbar som går på fest i klubbuniformer. Särskilt inte när tanken med det är att få andra att känna sig avundsjuka för att de inte får vara med? Nej, det tycker jag är dumt.

Sedan var jag faktiskt inte helt förtjust i översättningen av den här boken. Det var klubbnamnsmissen och lite andra småsaker som jag reagerade på. Det drabbar tyvärr läsupplevelsen. Så trots den fina stämningen och trots att själva mysteriet var betydligt bättre i den här boken (jämfört med den förra), så kan jag inte ge den mer än en tvåa i betyg. Synd.