Trix och tjuvskytten

– Håll hästen, Grynet! sa Trix. Här är det där mystiska fotspåren vi såg igår…
Hon satt av och började gå framåt den lilla stigen. Plötsligt blev hon alldeles stum av fasa. Hon stod bara förstenad en lång stund, innan hon vände och sprang tillbaka till Grynet.
– Vad är det Trix? utbrast Grynet. Har du blivit ormbiten?
– Nejdå, stönade Trix. Det är mycket värre! Det är Rufsen och Puck… Varför lät jag dem gå lösa? Hur kunde jag?

Efter en storm måste Kirrickklubben laga sitt klubbhus. Till det behövs pengar och medlemmarna tar sig an det ena jobbet efter det andra. Allt för att få ihop tillräckligt med pengar. Det är i samband med det som Trix springer på en farlig tjuvjägare!

Boken

Det här är den femte boken i serien om Trix och den skrev som vanligt av Julie Campbell. Därefter gavs den ut, 1956. Den svenska versionen dröjde däremot till 1973.

Boken är skriven mer som ett äventyr än som ett mysterium. Trix och Grynet försöker lösa ett problem men det hela urartar och snart påminner boken mer om en Anne på Grönkulla-bok. Det kan vara bra att veta.

Under äventyrets gång måste Trix också låtsas vara kär i Grynets kusin, Ben. Detta för att komma över en ring (…lång historia).

Celia verkar veta hur det är att vara kär.

Låtsasförälskelsen gör också att Trix måste verkar lite mer feminin, sätta på sig klänningar och så. Vilket hennes bröder gör sig väldigt lustiga över. De skulle bara veta att hon egentligen gör det för deras skull… Javisst. Men om det säger hon märkligt nog ingenting.

Det här är en sådan där bok som bygger på att folk inte pratar, utan har hemlisar. Hade de pratar hade det inte varit något problem och inget äventyr att skriva en bok om.

Faktum är att mysteriet upptar en väldigt liten del av den här boken. Istället handlar mycket om andra saker, som ovanstående.

Det ska också sägas att boken innehåller en del döda (vilt)djur. Att jaga var en mer naturlig del av ett samhälle förr och Trix bor i ett sådant samhälle. Man dödar ibland djur för att äta dem. Så för läsare utan anknytning till sådant kan dessa delar av boken kännas märkliga. (Scenerna är inte blodiga.)

Slutsats och betyg

Det här är en delvis svår bok att bedöma. Mysteriet utgjorde en väldigt liten del av historien. Samtidigt kom Trix och Grynet ofta fel i sina bedömningar. Så deras detektivförmågor var sannerligen inte på topp här och jag gillar ju skarpa flickdetektiver. Här är de inte särskilt skarpa. Boken innehöll dessutom en mängd idéer om hur flickor och pojkar ska uppföra sig. Mer än de flesta samtida böcker i samma genre.

Trots allt detta bjöd boken på en hel del fina episoder och humor. Där kemin mellan de olika karaktärerna känns mysig. Så boken blir svårbedömd.

Jag illustrerar allt detta i nedanstående utdrag: