Betty och spöket på vinden

Det är dags för Judy och hennes familj att flytta in i ett nytt hus. Problemet är bara att det spökar på det nya hemmets vind. Det sägs att det är Viola Thompson som går igen. Hon var överhuvud för en kriminell familj och de sägs att ligans byte lämnats kvar. Kanske är det den Viola vakar över. Men Judy tror inte på spöken och tillsammans med sin bror, Tom, bestämmer hon sig för att lösa mysteriet.

Samtidigt börjar Judy också i sin nya skola. Tillsammans med sin nya bästis Louise hoppas hon att få ytterligare nya vänner. Särskilt vill hon bli vän med Lorraine. Men Louise blir sjuk och de snorkiga flickorna anklagar Betty för stöld. Särskilt elak är Lorraine som inte alls gillar Betty.

Vid sidan av är Peter fundersam kring vem hans föräldrar verkligen är. Han bor ju tillsammans med sina morföräldrar som aldrig velat prata om hans verkliga föräldrar. Betty kan inte låta bli att lägga näsan i blöt.

Dessutom närmar sig hösten och Betty och Tom planerar en Halloweenfest, om den nu inte blir förstörd av spöken och elaka flickor.

Boken

Det här är den andra boken i serien om Betty, eller Judy Bolton som hon heter på engelska. Serien skrevs av Margaret Sutton och till skillnad från (merparten) av Kittyböckerna följer de här böckerna en mer strikt kronologi. Här flyttar Betty och hennes familj in i ett nytt hus, som en konsekvens av saker som hände i den första boken, ”Betty som detektiv”.

När man läser boken kan det också vara bra att komma ihåg att boken utspelas i en annan tid. Det är depression i USA och fattigdomen är utbred. Dessutom finns det pojk- och flickskolor. I Redestad, där boken utspelar sig, finns det dessutom en finskola, för priviligierade flickor och en allmän skola för de fattigare.

Det är skillnad på folk och folk i Redestad.

Betty hamnar mitt emellan dessa världar. Hon passar inte riktigt in i finskolan där flickorna är extremt snorkiga. För samtidigt är Betty vän med Irene som går på den allmänna skolan där flickorna inte alls verkar lika elaka.

Enligt Goodreads ska den amerikanska originalupplagan dessutom innehålla rasistiska stereotyper. Men jag hittade inget sånt i den svenska översättningen.

I boken förstår man också hur hårt fattigdomen drabbade vissa människor. Särskilt genom ett brev som Betty kommer över:

Många drabbades hårt av fattigdomen i 30-talets USA.

Mot slutet av boken organiseras ändå en Halloweenfest. Något som inte firades i Sverige när boken kom ut. Här firar/firade vi Allhelgona istället – en något andäktigare helgdag, som inte nödvändigtvis firas på samma dag. Halloween firas alltid 31 oktober, men av någon anledning håller Betty sin fest den 21:a.

Illustration från det amerikanska originalet.

Slutsats och betyg

Jag gillade redan den första boken i den här serien och den här boken tyckte jag ännu mer om. Historien känns väldigt fyllig där den både innehåller ett mysterium och relationsproblem som jag tror att de flesta kan känna igen sig i – hur det känns att bli utfryst. Det har väl hänt alla någon gång genom skolgången.

Betty är dessutom en rätt så komplicerad karaktär som känns verklig. Hon har massor med känslor och ibland hamnar hon i klistret på grund av sitt temperament. Samtidigt är hon klipsk, nyfiken och orädd. Vad bryr hon sig om några dumma spöken?!

Jag tyckte mycket om den här historien och ger den en stark fyra i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Betty hade kanske kunna uträtta lite mer ordentligt detektivjobb.
Bäst: Man känner verkligen med Betty när de andra flickorna är elaka mot henne.