Something to Hide

Tillsammans med några klasskamrater har Ned kommit till River Heights för att genomföra ett marknadsföringsprojekt. På det lokala köpcentret ska de genomföra en marknadsundersökning och dela ut varuprover av en ny hudkräm. Kitty, George och Bess har dessutom lovat att hjälpa till. Men projektet tar snart en farlig vändning när det visar sig att någon förgiftat hudkrämerna. Vem och varför?

Dessutom ligger Halloween runt hörnet och gänget planerar en stor fest med kostymer och allt. Men kommer den att kunna bli av. Snaran dras nämligen åt. Ytterligare en av Neds klasskompisar har insjuknat och Kitty börjar misstänka att gärningspersonen finns bland hennes bekanta. Hon måste lösa fallet innan fler personer far illa.

Boken

Den här boken gavs ursprungligen ut i november 1989 men översattes tyvärr aldrig till svenska. Tyvärr vet vi heller inte vem som spökskrev historien – som vanligt gavs den ut under pseudonymen Carolyn Keene. Boken är dessutom den 41:a boken i Nancy Drew Files-serien.

Historien utspelar sig mestadels i River Heights med omnejd. Kitty och henns vänner besöker bland annat en närliggande odling, med tillhörande växthus.

Vi får också veta att Kittys högstadieskola hette River Heights Heigh.

En sak som jag verkligen gillar med Kittyböcker är att så många karaktärer är kvinnor, när det vanliga förr var att folk var män. I den här boken dyker till exempel en kvinnlig vakt upp. Vakter brukar ju annars vara män om boken inte är skriven de senaste fem åren, eller om det finns en mening med att hon ska vara kvinna – för att det är viktigt för historien i stort. Här gör man vakten till en kvinna för att kvinnor också är vakter ibland. I Kittyböcker kan kvinnor nämligen bli precis vad de vill, från professor eller vakt.

Kitty träffar en kvinnlig vakt.

Boken innehåller också en viss självironisk insikt från Kittys sida, när hon får ytterligare ett hotfullt meddelande. Ingen är väl så van vid att få hotfulla meddelanden som Kitty.

Kitty har lärt sig att hotfulla meddelanden betyder att hon är något spåret.

Så småningom anordnas äntligen Halloweenfesten. Man ser ju alltid fram emot att få veta vad Kitty och de andra ska klä ut sig till. Jag tänker nu avslöja det. Så vill man inte veta föreslår jag att man slutar läsa här och hoppar till stycket efter bilderna. George åker nämligen hela vägen till Chicago för att få tag på kläder till allihopa. Bess klär ut sig till Dorothy, George till plåtmannen, Ned till det rädda lejonet och kitty blir fågelskrämman. Allihopa karaktärer från Trollkarlen från Oz.

Annars verkar det som att Kitty klär ut sig rätt så bra till vardags också. Eller är det bara jag som tolkar följande som att hon har satt på sig en leopardfärgad miniklänning tillsammans med leopardfärgade strumpbyxor? Coolt Kitty! 😀

Utöver det vill jag också nämna att Chief McGinnis dyker upp i den här historien och inte någon annan polis som vi aldrig hört talas om förut.

Slutsats och betyg

Sällan har jag varit med om en sådan seg inledning på en Kittybok. Detta trots att vi redan genom baksidestexten vet att hudkrämen kommer att förgifta folk. I boken måste man sedan läsa uppåt 50 procent för att Kitty ska lista ut detsamma. Det är ett stort minus. Man hoppar ju på tårna!

Men allt är inte dåligt. Jag gillar Halloweentemat och från det att gänget besöker växthuset utanför stan blir boken mycket bättre. Där borde de förövrigt ha hängt mycket mer. Det var mycket stämningsfullt där – en bra miljö för ett Halloweenmysterium.

Sedan gillar jag episoderna när Kitty får använda sig av sina detektivskills. Det är också härligt att läsa att det inte är något fel på hennes självförtroende.

Kitty har blivit en mästare på att plocka lås.

Sist av allt måste vi också prata om mysteriet. Genom boken velade jag mellan de misstänkta och var egentligen inte helt säker på vem det var förrän strax innan det avslöjades. Precis som det ska vara. Mysteriet i sig är rätt så extravagant – att förgifta en massa oskyldiga människor. Och det är det jag liksom inte får att gå ihop. Var det verkligen lösningen på gärningspersonens problem? Jag tyckte att just den biten av historien kändes märklig.

Allt detta, plus och minus, gör att jag ger boken en trea i betyg. Helt ok läsning över Halloween, men inte fantastisk.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Skurkens plan. Jag förstår motivet men inte lösningen. Den känns väldigt, väldigt, väldigt långsökt.
BästNär Kitty klär sig i leopard på leopard. Herrejösses!

Övrig information

Det brittiska omslaget till boken.

Antal sidor: 154
Utgivare: Simon & Schuster
Utgivningsår: 1989
Bokens olika omslag:

Föregående bok: Shadow of a Doubt
Nästa bok: The Wrong Chemistry
Ingår i Nancy Drew Files-serien

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *