Ljudet av snabba steg på träbryggan bakom henne kom Kitty att stanna. Hon vände sig om men i den tjocka dimman var det omöjligt att se någonting. Innan hon hann fråga vem det var som kom hördes det ett blodisande skrik bakom henne. Kitty fick gåshud över hela kroppen. En sekund senare hördes ett plask när någon ramlade i vattnet.
– Hjälp skrek en välbekant röst.
Det var George!

Vem är det som knuffat George i havet? Är det samma person som förstört månghundraåriga museiföremål på sjöfartsmuseet? Kitty följer spåren som leder henne till det förflutna. Till den gamla legenden om ”Henrietta Lee”, segelfartyget som gick under en stormig natt, och den skatt som hon förde med sig.

Boken

Det här är den 113:e boken i originalserien om Kitty och den skrevs 1993. I Sverige gavs den ut två år senare. Den verkliga författaren bakom boken är än så länge okänd, som vanligt skrevs den under pseudonymen Carolyn Keene.

Den här gången beger sig Kitty och George till Conneticut. Där väntar ett uppdrag där de ska utreda några mystiska sabotage på det lokala sjöfartsmysteriet. Staden, Bridgehaven, har nämligen en rik historia när det gäller sjöfart. Museet drivs av mrs Newcomb som är vän med Kittys pappa, och det är på den vägen Kitty hamnar i Bridgehaven.

En bit in i historien berättas det också om skeppet Henrietta Lee, som gick under med en stor skatt. Så Kitty tar upp spåret på både sabotören och skatten.

Det finns en hel del gamla hamnar i Connecticut. men ingen heter Bridgehaven. Istället verkar boken inspirerad av hamnarna kring New Haven och staden Mysic, som är känd för sin sjöfartshistoria.

Slutsats och betyg

Bara någon bok innan den här, läste jag ”Kitty och segelbåtsmysteriet”. Den kom ut samma år men i Files-serien, onekligen verkar de ha haft segelfeber på Kittyredaktionen det året. Annars har vi inte blivit överrösta med den sortens historier. Några stycken bara. Det gör ju onekligen att man jämför dem.

Den här historien är gudbevars inte superlik Segelbåtsmysteriet. Istället påminner den mer om ”The Phantom of Nantucket”, vilket inte betyder så särskilt mycket mer än så.

Jag är mest tacksam för att det äntligen fanns en försvunnen skatt att leta rätt på.

Sedan känns det väl omväxlande att det här mysteriet blir löst av Kitty och George, istället för Bess. George är inte lika rolig, men ibland måste väl hon också få följa med.

Jag ger den här boken en stark trea i betyg. Det hade blivit mer om tempot hade varit lite högre i början av boken.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att det tog sån himla tid innan Legenden om Henrietta presenterades. Nästan halva boken…
Bäst: Att jag hade svårt att lista ut vem skurken var.

Övrig information

Antal sidor: 194
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1995
Bokomslag: Aleta Jenks
Boknummer Wahlströms: 2740
Upplagor:
1 – 1995
2 – 1996

Originaltitel: The Secret Lost as Sea
Utgivningsår i USA: 1993
Utöver det amerikanska och det svenska omslaget hittade jag dessutom den brittiska (till höger).

Föregående bok: Kitty och konståkningsmysteriet
Nästa bok: Kitty och teatermysteriet

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Kitty och mysteriet vid drottningens hov
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Kitty och den persiska kattens gåta