Betty blir högst orolig när hennes goda vän, Irene, en dag är spårlöst försvunnen. Kan Irene ha blivit förväxlad med den mystiska flickan Joy? I så fall finns det många som vill röja henne ur vägen.

Betty och Irene följer med Pauline till hennes hemstad New York och redan på vägen dit träffar de den stiliga författaren Dale Meredith. Irene blir genast förtjust i honom och tillsammans bestämmer sig flickorna för att försöka leta upp honom igen, i New York. Jakten gör att Betty tar anställning hos en bokförläggare – Emily Grimshaw. Som senare reagerar väldigt märkligt när hon träffar Irene för första gången. Kort efter det stjäl någon ett manus och strax efter det försvinner även Irene spårlöst. Betty ger sig snart ut på jakt efter Irene, men istället hittar hon en gul vålnad…

Boken

Det här är den sjätte boken i serien om Betty även om den i Sverige gavs ut som bok nummer fem. Här valde nämligen B. Wahlströms att inte ge ut boken innan den här, ”The Ghost Parade”.

Boken skrevs som vanligt av Margaret Sutton redan och året den kom ut var 1933. I Sverige gavs den ut 1973 för första gången.

Merparten, för att inte säga hela boken, utspelas i New York, där Pauline Grimshaw bor. Genom Bettys nya jobb blir vi också bekanta med Emily Grimshaw som är hennes chef. Betty lyckas nämligen imponera stort på henne och blir snart betrodd med både nyckel och ansvar för att läsa igenom manus för att avgöra om de är bra eller inte. Trots Bettys ringa ålder. Emily kommer att dyka upp i senare böcker, liksom författaren Dale.

Boken bjuder också på lite romans mellan Dale och Irene. I en scen visar även Peter viss ömhet mot Betty. De börjar med andra ord bli lite äldre flickorna…

Däremot lever de i en något förlegad tid där det fortfarande inte är helt möjligt för en tjej att bli detektiv.

Boken bjuder också på en rad mer eller mindre märkliga dikter. De är dessa som Betty får i uppgift att redigera så att de blir mer begripliga.

Slutsats och betyg

Av någon anledning är jag inte lika förtjust i den här boken som i några av de tidigare. Mest beror det på att jag tycker att de är konstigt att Betty tar ett jobb under sin semester. Jag tycker också att det verkar konstigt att Emily sedan litar på henne så fort. Nog för att Betty är bra, men litar man verkligen på människor så fort?Några fler veckor/månader tar det väl? Jag tycker i alla fall att det verkar konstigt och eftersom mycket av historien sedan bygger på den här relationen så drabbas även den negativt.

Jag hade även önskat mig mer av miljön också. Flickorna är ju i New York på semester, lite sightseeing hade vi väl kunnat få?

På plussidan ligger annars Dale som är en trevlig karaktär. Jag gillade också upplösningen på mysteriet, med en rätt så vass skurk. Att historien sedan skulle bli en bok även i boken var väl sedan att ta i lite. Som med mycket i den här boken. Nej, det blir bara en tvåa för den här boken. Förvisso en stark sådan, men ändå…

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Titeln – det är nämligen på tok för få gula vålnader i boken.
Bäst: Skurken var bra. Kanske den bästa i serien hittills. Riktigt ondsint.

Övrig information

Antal sidor: 155
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1972
Bokomslag: Ola Ericson
Boknummer Wahlströms: 1701

Originaltitel: The Yellow Phantom 
Utgivningsår i USA: 1933
Bokens olika omslag:

Föregående bok: Betty och källarmysteriet
Nästa bok: Betty och kristallkulans hemlighet