Familjen Drew får en stor låda med citroner från Kalifornien. Kitty, Bess och George vill göra lemonad av citronerna för att sälja till törstiga besökare i parken. Men samtidigt har Kittys ovänner Alison och Brenda kommit på samma idé. Nu börjar tävlingen om vem som kan sälja mest lemonad. Den som förlorar måste göra något riktigt hemskt. För Kitty och hennes vänner går affärerna strålande. Ända tills någon stjäl alla deras citroner…
Lemonadtävlingen förvandlas snart till en tjuvjakt och alla är misstänkta. Till och med Ned Nickerson som har synts i parken. Han brukar gå dit för med alla de hundar han får betalt för att rasta. Men är han verkligen tjuven? Det kan ju vara Brenda och Alison också som vill vinna tävlingen och slippa göra det där äckliga. Kitty ska nog luska ut vem den citrontjuven är.
Boken
Det här är den nittonde boken i serien om Lill-Kitty, även om den i Sverige gavs ut som numer sjutton. Anledningen är att B. Wahlströms hoppade över ett par böcker i serien.
Boken gavs ursprungligen ut 1997 och skrevs av en hittills okänd spökskrivare. Som vanligt gavs den ändå ut under pseudonymen Carolyn Keene. I Sverige kom den ut 2001 för första gången.
Den som har läst tidigare böcker i serien kommer att känna igen ett antal karaktärer. Här finns Ned, Brenda och Alison. Sedan dyker mr Alden upp – han som äger Kittys favorit glassbar, Glass-struten. I boken beskriver Kitty honom som snällare än tomten. Första gången vi träffade honom var i ”Glassmysteriet”.
På något sätt känns det som att lemonadstånd är vanligare i USA än dem är här. Samtidigt har jag sett andra typer av stånd som svenska barn satt upp på sommaren – saft- och blomstånd till exempel. Men så gissar jag att amerikanska barn har tillgång till andra frukter och bär än svenska barn. Här är det ju mer på hösten som råvarorna är färdiga för att saftas.
Slutsats och betyg
Det här är en alldeles lagom bok att läsa på sommaren. Jag tänker också att den kanske inspirerar barn till att själva sätta upp någon sorts stånd. Förhoppningsvis utan att något blir snott.
Boken innehåller också en massa trevliga referenser till sådana saker som hör sommaren till. Det badas och leks med hundar. Allt som saknas är en cykeltur. Med andra ord är miljön och känslan i boken fin.
Mysteriet är å andra sidan kanske inte seriens bästa. Men det räcker gott och väl. Det behöver heller inte vara så märkvärdigt. Sensmoralen på slutet är också bra och jag är glad över att brottet inte var ett ”misstag”, som det ofta kan vara i den här serien. Här finns det en tjuv med uppsåt (och ånger). Det gör historien bättre.
Det gör också att den här boken får en femma i betyg. En av de bästa i serien. 😀
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: I mitten reagerade jag på en logisk lucka, när Kitty får ett meddelande från tjuven och hon sedan misstänker samma person som tidigare. Trots att det borde utesluta hen. Det löser sig dock senare.
Bäst: Att Kitty, Bess och George planerar att äta glass till lunch!
Övrig information
Antal sidor: 93
Första upplagan, andra tryckningen
Tryckt i Finland, 2003
Bokomslag: Aleta Jenks
Illustrationer: Anthony Accardo
Upplagor:
1 – 2003
2 – 2005
Originaltitel: The Lemonade Raid
Utgivningsår i USA: 1997
Andra omslag till boken:
Föregående bok: Talangjakten
Nästa bok: Hannas hemlighet