Fatal Ransom

Tonåringen Hal Colson har kidnappats Kitty åtar sig att försöka hitta honom. Hals egen far är död och istället är hans farbror Lance vårdnadshavare. Han är övertygad om att punkrockarna i Hals skola ligger bakom Hals försvinnande. I utbyte för Hal vill de ha 475 000 dollar. Kitty ger sig efter dem och det hela blir riktigt farligt när de även tar George till fånga…

Samtidigt är Kitty inte fullständigt övertygad om att det verkligen är dem som ligger bakom Hals kidnappning.

Boken

Det här är den tolfte boken i Nancy Drew Files-serien och den släpptes på den amerikanska marknaden i juli 1987. Däremot blev det aldrig någon svensk översättning. Så vill man läsa den får det bli på engelska.

Som vanligt användes pseudonymen Carolyn Keene medan den verkliga författaren förblir okänd. Än så länge i alla fall.

Bokens historia utspelar sig helt i River Heights med omnejd. Där spelar ett stort köpcentrum en viss roll. Det är nämligen där som punkrockarna hänger.

Bokens punkare beskrivs inte på något särskilt smickrande vis. Trots att Kitty, George och Bess försöker att inte döma dem på grund av deras utseende.

En punkare med osnörade skor, hängande byxor, läderjacka, rakat huvud och örhängen beskrivs. Han kallas visst för Dracula!

I ett senare skeende får flickorna för sig att George ska försöka infiltrerar gänget och klär ut henne till… Madonna, typ!

George klär ut sig i en svart ärmlös t-shirt, en svart kort läderkjol, fisknätstrumpor, höga stövlar och massor med halsband.

Slutsats och betyg

Det här är nog den Filesbok jag gillat minst hittills. Främst eftersom den är så kategoriskt i sin beskrivning av punkare. De döms efter sitt utseende, sedan visar det sig att de inte är särskilt trevliga heller. Bland annat har en kille i gänget synnerligen taskig kvinnosyn, vilket sedan får stå helt oemotsagt.

En annan sak som jag inte gillar är att boken börjar med att Carson och Kitty nästan bråkar, eftersom han inte vill att hon ska ta sig an just det här fallet. Eller vill han det… Scenen är lite förvirrande.

Carson är inte helt säker på att han vill att Kitty ska ta det här fallet.

Vid det här laget har Kitty löst hundratals fall utan att hennes pappa hindrat eller oroat sig särskilt mycket. Därför känns den här scenen väldigt märklig.

När Kitty mot slutet av boken ska försöka lösa det hela så framstår hon heller inte som jättesmart. Lösningen är solklar och ändå kämpar hon…

Nä, det här gillade jag inte alls – dålig och oansvarig sensmoral. Jag förväntar mig mycket mer av en Kittybok. Sedan har vi själva mysteriet som är ok, om än förutsägbart. Hade det lindats in i en bättre miljö hade den här boken fått ett bättre betyg. Men nu blir det bara en etta och ett urk.