Kitty, George och Bess gick fram mot några flickor som satt och åt lunch under ett träd.
– Får vi slå oss ner? frågade Kitty.
I samma stund hörde hon ett vinande ljud och hon flämtade till när någonting snabbt for förbi hennes kind. Där i trästammen, bara några decimeter från Kittys huvud, satt en dallrande pil!

För tredje året i rad arrangeras en 1600-talsfestival i River Heights. Kitty och hennes vänner ser fram emot att under en vecka få klä ut sig i vackra kläder och vara med om massor av spännande festligheter. På kvällarna ska en teatergrupp framföra ”Romeo och Julia” – men snart inser Kitty att dramatiken är allra störs bakom scenen! Vem är det som försöker sabotera festivalen? Ska Kitty lyckas lösa fallet innan den roliga maskeraden förvandlas till en tragedi?

Boken

Det här är den 112:e boken i originalserien om Kitty och den skrevs 1993. Den verkliga författaren bakom den här historien än så länge okänd, men som vanligt skrevs den under pseudonymen Carolyn Keene.

Mysteriet utspelar sig i River Heights, på den årliga 1600-talsfestivalen. Kitty och hennes kompisar ställer upp som volontärer, vilket mestadels innebär att de går runt i tidsenliga kläder. Som också syns på omslaget.

Men snart får Kitty annat att tänka på – scenbyggen går sönder och folk blir skadade. Med andra ord verkar någon vilja sabotera festivalen. Denne person börjar också lämna mystiska dikter efter sig, skrivna i Shakespeares anda. Så tillsammans med George och Bess försöker Kitty hitta den skyldige.

När jag läste den här boken blev jag lite nyfiken. I vanliga fall brukar ju Kitty inte dra sig för att åka till Europa för sina historiska mysterier, men den här gången stannar hon i sin hemstad. Så är 1600-talsfestivaler en grej i USA?

Det visar det sig att de är. Det finns till och med en populär festival i Michigan – där River Heights förmodligen ligger och den har ägt rum varje år sedan 1979. Så visst kan den här historien ha varit inspirerad av den.

Slutsats och betyg

Av någon anledning har jag sett fram emot att läsa den här boken. Dels handlar det nog om omslaget. Dels handlar det om att jag hört bra saker om den. Inte heller blev jag besviken. Jag tyckte att det här var en bra historia. Särskilt eftersom mysteriet var lite extra klurigt den här gången.

Sedan är jag ungefär lika road av maskerader som Bess. Som blir överförtjust i sin nya klänning. Även om jag inte är fullt övertygad om att de där klänningarna är särskilt bekväma. Men det kan ju vara sekundärt för ett par dagar av ens liv.

Jag ger den här boken en 4 i betyg och sällar mig till fanskaran.

Nancy och gruppen måste ta reda på vem som orsakar problemen och varför de orsakar dem, vilket inte kommer att vara lätt. Det är ännu en bra historia i serien. Anledningen till att jag läste den här var det elisabethanska mässkonceptet eftersom jag är intresserad av historia.

Bäst och sämst

Sämst: Ingenting egentligen. Men kanske hade man kunnat utnyttja festivalaktiviterna ännu mer?! En bågskyttetävling med George i Robin Hood-dräkt. Det hade varit kul!
Bäst: Dikterna. Jag gillar poetiska skurkar. Haha!

Övrig information

Antal sidor: 192
Första upplagan
Tryckt i Falun 1995
Bokomslag: Aleta Jenks
Boknummer Wahlströms: 2718
Upplagor:
1 – 1995
2 – 1996
3 – 1998

Originaltitel: Crime in the Queen’s Court
Utgivningsår i USA: 1993
Bokens olika omslag.

Föregående bok (enligt den svenska utgivningen): Kitty och mysteriet på akvariet
Nästa bok (enligt den svenska utgivningen): Kitty och det hundrade mysteriet

Föregående bok (enligt den amerikanska utgivningen): Kitty och mysteriet i öknen
Nästa bok (enligt den amerikanska utgivningen): Kitty och legenden om Henrietta Lee