Vid ”nålsögat ”är det nära att två bilar kolliderar. Allt på grund av att en man stått och grävt i en närliggande mur. De överblivna stenarna lämnade han på vägen. Peggy lägger snart ihop ett och ett. Ryktet går nämligen, att någon gömt bytet från ett känt rån i närheten. Nu är någon på jakt efter det. Förmodligen den rånare som nyss frigavs ur fängelset. Det verkar också som att han samarbetar med någon av byborna. Men vem?
Peggy har snart några misstänkta och tar upp spåret för att försöka lista ut vem av dem som är den skyldige. Till sin hjälp har hon sin morbror Nick, som likt Peggy inte drar sig för att lösa mysterier.
Boken
I Danmark gavs den här boken ut 1964 och den svenska översättningen kom fem år senare. Det är den sjunde boken om Peggy, även dom den gavs ut som nummer sex i Sverige. Här kastade B. Wahlströms om ordningen lite. Som vanligt skrevs den av H. J. Temple – en av de pseudonymer som Niels O. Levinsen använde sig av.
I boken har Peggys föräldrar åkt utomlands och som vanligt får Peggy bo hos någon släkting. Den här gången i Nygårda tillsammans med hennes moster och morbror, Jessie och Nick. Till skillnad från hennes andra släktingar verkar de mer överseende med Peggys detektivfasoner. Nick och Peggy slår sig till och med samman för att lösa mysteriet. Alltmedan John Bannerhorn och Lappe sitter på ett närliggande världshus och trycker. Ivriga att få ihop en artikel, så fort Peggy löst gåtan. Dem känner hon sedan tidigare och de arbetar på en av Köpenhamns största dagstidningar.
Peggy har även tidigare löst mysterier på Nygårda. Redan i ”Peggy på spåret” var hon där. Men då var inte morbror Nick fullt lika engagerad.
Redan då försökte jag också leta rätt på var Nygårda kunde tänkas ligga. Är det långt från Köpenhamn? Å andra sidan är inget är ju särskilt långt från Köpenhamn i Danmark. Nygårdas julmust försvårar dock en vettig sökning. Jag har heller inte lyckats hitta det på Google maps.
I boken nämns också en låt, ”Good-night”. Den ska också sjungas av en Vera Manning. Henne har jag också Googlat på men får inte upp någon artist med det namnet. Hon verkar också påhittad.
Sedan har vi en lite konstig scen:
Å ena sidan kan Ludolf ha bitit sig i tungan, vilket kanske är det mest troliga. Men för mig som har sett min beskärda del av deckare och thrillers från 50-60-talet, så betyder blod i mungipan att personen har invärtes skador och snart kommer att dö. Därför fruktade jag initialt för mannens liv och tyckte att det här var en synnerligen grym ungdomsbok.
Slutsats och betyg
Det verkligt fina med den här boken är känslan man får av omgivningen och personerna i Nygårda. Liksom relationen mellan Peggy och morbror Nick. Vilken riktig höjdarmorbror.
Sedan är jag rätt så förtjust i mysteriet. På något sätt känns de flesta Peggymysterier som väldigt passande och förhållandevis realistiska för en nyfiken flicka att ta sig an. Det har mest med hennes smygande att göra. Hon iakttar och kommer fram till olika slutsatser baserat på det.
Sedan blir det kanske lite rörigt med alla gubbar hit och dit, mot bokens slut. Det är massor med namn och jag kände mig osäker på vem som egentligen var vem. TIll viss del kan det bero på att författaren/översättaren ibland kallar Nick för Nick och ibland för herr Winther. Det kan ha med tiden innan du-reformen att göra. När titlar var viktigt. Det måste ha varit väldigt rörigt förr…
Allt som allt ger jag ändå den här boken en fyra. Det var ytterligare en trevlig bok i den här serien.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Blodet i mungipan gav mig hicka.
Bäst: Den där fina scenen med Peggy och morbror som du kan läsa lite högre upp.
Övrig information
Antal sidor: 139
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1969
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1470
Originaltitel: Peggy i nåleøjet
Föregående bok: Peggy och de försvunna pärlorna
Nästa bok: Peggy och de 7 nycklarna