På väg hem från arbetet blir direktör Green nerslagen och bestulen på sin anteckningsbok. Misstänkt för dådet blir Peggys pappa. Han är givetvis oskyldig. Det är i alla fall vad Peggy tror. Få verkar vara av samma åsikt. Så Peggy får försöka bevisa saken själv.

Det visar sig snart att överfallet verkar vara del av en massa andra mystiska saker som händer i Köpenhamn – alla på något sätt länkade till läkemedelsföretaget Medivafa. Dessutom verkar reportern Elmer Bannerhorn vara inblandad på något sätt…

Boken

Det här är den första boken om Peggy och den gavs ut 1963 i Danmark för första gången. Den svenska översättningen kom två år senare. Boken skrevs av Niels O. Levinsen under pseudonymen H. J. Temple.

I den här boken är Peggy 15 år. Hon tillhör också den sortens flickdetektiv som har båda föräldrarna kvar i livet. Hennes pappa är försäljningschef och hennes mamma verkar vara hemmafru. Några syskon nämns inte.

Historien utspelar sig mestadels i Köpenhamn där Peggy bor. Den börjar också med att Peggy tar sig en ridtur på Flax som ägs av hennes morbror, herr Winther. Han bor på Nygårda där Peggy spenderar den ledighet hon fått från skolan i samband med ett mässlingsutbrott. Var Nygårda ligger framgår inte riktigt och när jag söker på det får jag upp Spendrups julmust som ju heter Nygårda.

Nu känner inte jag till alla gator i Köpenhamn men den som gör det kommer nog att känna igen sig i boken.

Mysteriet kretsar också en del kring ett läkemedelsföretag som tagit fram en ny allergimedicin med antihistaminer. Det gjorde mig givetvis nyfiken på historiken och det visar sig att den första medicinen med antihistaminer togs fram någon gång på 30-talet. Sedan dess har preparatet givetvis utvecklats en del.

Eftersom boken också berör mässlingen kollade jag upp det och när boken skrevs fanns inga vacciner mot mässlingen. Det första kom 1971.

En rolig detalj är annars det hem för ogifta kvinnor som nämns. Förr fanns det ju sådana både för damer och herrar. Givetvis cyklas det en del också. Historien utspelas trots allt i Köpenhamn.

Slutsats och betyg

Peggy är onekligen en klipsk ung dam som vet hur man lägger ihop ett och ett. Samtidigt har jag lite svårt att få grepp om henne. Som om hon vore lite konturlös. Det är något som saknas…

Jag hoppas givetvis att detta ska blir bättre i framtida böcker. Hon verkar trots allt trevlig och bra. Och ibland kan det ju ta ett par böcker innan författaren har fått grepp om vem han verkligen skriver om. Så jag har inte givit upp hoppet.

När det gäller den här historien är jag annars rätt så förtjust i temat. Läkemedelsindustrin är ofta en intressant bakgrund för ett mysterium. Samtidigt blir det lite rörigt på slutet där jag faktiskt inte riktigt hängde med. Vem gjorde egentligen vad? Men det kan bero på mig och min sinnesstämning när jag läste. Andra läsare kanske hänger med bättre.

Jag hade nog också önskat att Peggy var lite mer i centrum och inte kvävdes av en massa gubbar som sedan gör grovjobbet. Baserat på hennes arbete. Jag hoppas med andra ord att hon blir lite tuffare i nästa bok.

Baserat på allt detta ger jag boken en två i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Boken börjar med en lösryckt episod där Peggy verkar fantisera om prinsessor och att någon jagar henne. Den scenen har ingen som helst koppling till något annat i boken och jag förstår inte vad meningen är med episoden – att Peggy ska framstå som fantasifull? Varför?
Bäst: Läkemedelsindustrin och att mysteriet inte var helt förutsägbart.

Övrig information

Antal sidor: 143
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1965
Bokomslag: Lennart Frantzén
Wahlströms boknummer: 1256
Originaltitel: Peggy

Föregående bok: –
Nästa bok: Peggy på egen hand