Kitty och hennes vänner har åkt till New Orleans för att fira den årliga karnevalen tillsammans med Neds kompis Brian Seaton. Men de hinner knappt träffa honom innan de blir indragna i ytterligare ett mysterium. På väg till Brians hus stannar de till vid Warren Tylers hus för att plocka upp Brians pappa, Bartholomew Seaton. Där får de se ett dittills okänt porträtt av Brians avlidna mamma, Danielle. Brians pappa blir besatt av porträttet och måste ha det till varje pris. Men på grund av ett tidigare familjebråk vägrar Warren att sälja det till honom. Ett dygn senare är porträttet stulet och Brians pappa huvudmisstänkt. Kitty är däremot inte helt övertygad. Tvivlet växer ytterligare när hon springer på en kvinna som ser ut precis som Brians mor...
Kittys väg till mysteriets upplösning kommer att avslöja en hel radda med mörka familjehemligheter. Sånt som folk egentligen inte vill prata om. Sånt som gör att folk inte heller vill prata med varandra.
Tillsammans med sina vänner är Kitty ändå fast besluten att hitta porträttet och tjuven.
Boken
Det här är den 81:a boken i originalserien om Kitty Drew (Nancy Drew Mystery Stories). I USA gavs den ut 1988 för första gången men i Sverige valde B. Wahlström att inte översätta boken. Det gjorde man däremot i Finland.
Boken fick senare ett uppsving eftersom ett av datorspelen med Kitty är löst baserat på boken. Nämligen ”Legend of the Crystal Skull”. Båda utspelar sig i New Orleans och de involverar något sorts konstverk som är borta – ett kristall kranium i datorspelet och ett porträtt i boken. Spelet och boken involverar också en mystisk farbror, men annars verkar de inte särskilt närbesläktade.
Påtagligt för båda är däremot skådeplatsen New Orleans. I boken pågår Mardi Gras för fullt och vännerna blir bjudna på maskerad. Gissa vad de klär ut sig till?
I New Orleans spenderar Kitty särskilt mycket tid i de franska kvarteren. Där hon dessutom avnjuter både en och två Beignets. En Beignet är en munkliknande dessert som ingår i det kreolska köket.
Slutsats och betyg
Jag tycker verkligen att det är synd att den här boken inte översattes till svenska. Främst på grund av att den innehåller ett rätt så originellt mysterium – inte särskilt likt många andra Kittyböcker.
Jag är dessutom väldigt förtjust i miljön – vilket jag var redan när jag såg spelet. Eller första gången jag såg James Bond ”Live an let die” som liten. Det måste nämligen ha varit första gången jag kom i kontakt med staden. Mycket har hänt med staden sedan dess men det där mystiska och romantiska skimret finns ändå kvar.
När det gäller Kittys detektivskills i den här boken så finns det en hel del av dem. Jag gillar särskilt den scenen när hon skuggar en av de andra karaktärerna. Som grädde på moset bjuder boken dessutom på en hemlig gömma vilket vi inte sett på ett tag. Så den har liksom allt som man förväntar sig att en Kittybok ska ha.
Jag brukar ofta ha lite lägre förväntningar när de gäller de här böckerna som aldrig översattes till svenska. Det borde ju finna en bra anledning tänker man. Men det verkar det inte alltid finnas. Den här boken var nämligen riktigt bra, bättre än spelet. Och därför ger jag den en klockren femma i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Jag får faktiskt kämpa för att komma på något… att slutet var svårgissat kanske? Räknas det?
Bäst: Att historien var så pass originell som den var – för att vara en Kittybok.
Undran: Heter alla Devereaux i New Orleans. Det känns så.
Övrig information
Antal sidor: 181
Tryckt 2013 by Aladdin
Bokomslag: Bob Berran
Utgivningsår i USA: 1988
Bokens olika omslag.
Föregående bok: The Case of the Disappearing Diamonds
Nästa bok: The Clue in the Camera