Vern Nelson är på väg till Kalifornien för att hämta ett värdefullt mynt som han har ärvt. Då blir hans bil stulen – mitt framför näsan på honom och bröderna Hardy. De förföljer tjuven som försvinner spårlöst.
På kvällen berättar mr Hardy att han fått i uppdrag att hitta en liga som har specialiserat sig på att stjäla bilar och slakta dem. Finns det möjligen ett samband mellan de båda fallen?

Boken

Det här är den 66:e boken i serien om bröderna Hardy. Det är också den sista som publicerades av Grosset & Dunlap. 1981 förlorade de publikationsrättigheterna till böckerna om både Hardybröderna och Kitty.

Boken skrevs av Richard Deming och det skulle bli den enda boken han skrev om bröderna. Givetvis gavs den inte ut i hans namn, den sedvanliga pseudonymen F. W. Dixon användes.

Genom den här historien spelar ett värdefullt samlarmynt en viktig roll. Det rör sig om en fem-centare som provtrycktes 1913 och som sedan skulle ha förstörts. Istället försvann de och spreds till ett fåtal lyckliga samlare.

Det visar sig givetvis att det finns en viss sanning bakom historien. Det rör sig om ett Liberty-Head-mynt från 1913 som det bara finns fem stycken av. Först trodde man inte att det fanns några alls från det året men det visade sig vara felaktigt – när fem stycken senare dök upp hos en samlare. Samlaren hade själv jobbat på myntfabriken och teorin är att han själv skulle ha tryckt slantarna. Andra avfärdar teorin.

I vilket fall är de fem mynten värda väldigt mycket och 1972 blev en av dessa mynt det första att säljas för över 100 000 dollar, motsvarande över 900 000 kronor.
Justerat för inflation hade den idag (2021) kostat över 6 500 000 kronor!

Det är alltså en av dessa mynt som Chets kusin Vern har ärvt – som han sedan blir bestulen på. Jakten på myntet kommer sedan att sätta brödernas liv i fara. Inte minst när en flygkapare tar sig ombord på ett flygplan och hotar att spränga upp allihopa om han inte får åka till Indien.

I den scenen lär man sig också att Joe inte är den klippa man skulle önska när man är rädd för att landa.

Det charmigaste med de här böckerna är annars Chet. I varje bok skaffar han sig en ny hobby och i den här historien blir det givetvis myntsamlande. Det ska ändå visa sig att hobbyn blir mer kortlivad än vanligt.

Till historien kommer sedan de obehagliga biltjuvarna som verkar ovanligt våldsamma.

Slutsats och betyg

Jag blev inte supercharmad av den här historien. Mest för att det kändes lite lösryckt. De här historierna kan ofta göra det. Först har vi biten med flygkaparen som leder till något annat och sedan något tredje. Därmed tappas grundhistorien bort bland alla de olika delarna och det blir svårt att hänga med. Det tycker jag hände här.

Eller så var det bara att jag var mycket mer intresserad av det mystiska mynten än några trista biltjuvar. Så kan det också ha varit…

Jag ger den här boken en tvåa och hoppas att serien rycker upp sig nu när Grosset & Dunlap satt sin sista potatis.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Jag hade velat att den höll ihop lite bättre.
Bäst: När Fenton dyker upp förklädd. Jag visste inte att han brukade jobba så!

Övrig information

Antal sidor: 186
Första upplagan
Tryckt i Falun, 1988
Bokomslag: Steven Assel
Boknummer: 2448
Upplagor:
1 – 1988

Originaltitel: The Vanishing Thieves
Utgivningsår i USA: 1981
Bokens olika omslag.

Föregående bok: Smugglarnas näste
Nästa bok: Mysteriet med djävuls-figuren