Kitty hade tänkt sig en härlig, lugn semester ombord på lyxkryssaren S/S Duchesse. Men plötsligt dras hon in i en farlig spionhärva där CIA-hemligheter säljs till främmande makt.
Samtidigt finns deckarvännerna Frank och Joe Hardy ombord på samma fartyg. De har fått i uppdrag att avslöja ett gäng som har specialiserat sig på att göra inbrott i lyxhytterna och stjäla passagerarnas smycken.
Kitty och Bröderna Hardy strålar samman i ett spännande dubbelmysterium.
Boken
1989 stod B. Wahlströms i begrepp att ge ut den 2500:e boken i sin ungdomsserie. De valde att två en bok med två av sina bästsäljande ungdomshjältar i huvudrollerna – Kitty och Bröderna Hardy.
Boken gavs dessutom ut med både röd och grön rygg. Beroende på vilken var också baksidestexterna olika, liksom boktitlarna. Helt på så sätt förenades tjejböckerna med killböckerna och alla blev nöjda.
Historien om Kitty och Bröderna Hardy börjar egentligen på 70-talet. Då skrevs dels den första historien om dem. Vilket var en kortare novell som var med i en tidning. Den var i sin tur inspirerad av TV-serien The Hardy Boys/Nancy Drew Mysteries. I några av de avsnitten förenas Kitty och Bröderna Hardy för att lösa mysterium tillsammans.
I bokform publicerades två novellsamlingar med fall som Kitty och Hardybröderna löser tillsammans 1981. I Sverige släptes några av dessa noveller i boken 9 fall för Kitty och Bröderna Hardy 1986.
Samlingen gav de amerikanska bokförlaget mersmak och snart kom den första boken ut i en ny bokserie som kallades för Super Mystery. Så småningom skulle den innehålla 36 böcker varav ”Kitty och Bröderna Hardy i Dubbelmysteriet” var den första. Ytterligare tre av dessa böcker översattes till svenska men då gavs de ut i den onumrerade serien.
En annan intressant sak är att pseudonymen Carolyn Keene anges som författaren till boken. Inte i samarbete med Franklin W. Dixon, som den tidigare boken. Dessa böcker skrevs oftast av samma författare som arbetade med Kittyböckerna vilket förklarar det hela. Den egentliga författaren bakom den här boken är däremot okänd i nuläget.
Slutsats och betyg
Jag är generellt sätt positiv till att Kitty och Bröderna Hardy löser mysterium ihop. På något sätt tycker jag att de tillför en rätt så trevlig dynamik. Sedan hoppas jag ju ibland på att Frank och Kitty ska få ihop det. Vilket givetvis aldrig sker.
Det är rätt så intressant att hoppa lite mellan de olika epokerna när man läser både Kitty och Hardybröderna. Karaktärerna förfinas och utvecklas. Det märks inte mins på Frank och Joe som alltmer blir sina egna personer. Joe är tjejtjusaren med muskler och Frank är den mer eftertänksamma typen som funderar mer. Bröderna tillför dessutom en del humor, vilket Kittyböckerna annars kan sakna.
På det stora hela tycker jag att mysterierna i den här boken var helt ok. Även om Kittys spionhistoria drar mer uppmärksamhet till sig. Den innehåller ju både mord, skorpioner och falskspel. Hardybrödernas tjuvjakt bleknar i jämförelse.
Sedan blev det ibland lite rörigt med alla personer som figurerar i boken. Eftersom det är två olika mysteium finns det dubbelt så många misstänka. Så det blir en del att hålla rätt på.
En annan sak som drar ner betyget är Me-Too-scenen i början av boken. En kille överfaller alltså Kitty och kysser henne. Han påstår sedan att det beror på att det står att han ska göra det enligt instruktionerna till en av lekarna som organiseras på kryssningen. Scenen betyder dessutom ingenting för historien i sig. Den gör mig bara obekväm och jag blir arg över att Kitty inte reagerar mer än hon gör. Som att ett sådant beteende vore ok. På det här sättet har boken verkligen åldrats. Den trots allt över 30 år gammal och jag tror inte att den scenen hade skrivits om boken hade kommit ut idag.
Eftersom jag vanligtvis läser de äldre Kitty- och Hardyböckerna blir jag också förvånad när någon plötsligt hittas mördad. Det är känns brutalt, men eftersom jag är vuxen och gillar mordmysterier så är jag i princip öppen för utvecklingen. Men när det sedan blir två kroppar, känns det lite som att man tagit i från knäna.
Trots allt detta tycker jag att den här boken är helt ok. Spionmysteriet håller mig nyfiken hela vägen och det räcker till en trea i betyg.
Bäst och sämst *Spoilervarning
Sämst: Me too-scenen i slutet av första kapitlet. Usch!
Bäst: Joes hjärta av guld:
Fundering: Var kom skorpionen ifrån? Hade skurken med sig några stycken när hen klev ombord (som skurkar har) eller plockade hen upp den på vägen?
Övrig information
Antal sidor: 189
Andra upplagan
Tryckt i Falun, 1989
Bokomslag: Morgan Kane
Boknummer Wahlströms: 2500
Upplagor:
1 – 1989
2 – 1990
Originaltitel: Double Crossing
Utgivningsår i USA: 1988
Föregående bok: Kitty och tidningsmysteriet och Farlig sammansvärjning
Nästa bok: Kitty får en utmaning