Vid sidan av Kitty är Judy Bolton den flickdetektiv som samlat flest fans i USA. Precis som för Kitty ordnas återkommande konvent där fans träffas, byter böcker och pratar om sin hjältinna. Givetvis pratar de om kvinnan som uppfann henne också, Margaret Sutton.

Fast Margaret hette inte alltid Margaret. Hon föddes med namnet Rachel Irene Beebe, i Odin, Pennsylvania – inte så långt ifrån ett dal som kallas Sweden Valley faktiskt. Året var 1903 och hon föddes i ett litet hus som hennes pappa byggt åt familjen, fem år tidigare.

Till skillnad från böckerna om Kitty Drew så baseras böckerna om Judy på riktiga händelser och platser. De är också starkt influerade av Margarets egna upplevelser. Som att Redestad (där Judy växer upp) bygger på Coudersport där Margaret växte upp. Där bodde hon med sin pappa som var både var historiker, musiker och hantverkare (han skrev även en egen bok). Men det var via sin mamma som hon lärde sig att berätta historier.

Nedan kan du se hur det ser ut i Coudersport. Tyvärr står inte huset där Margaret bodde kvar. Det brann nämligen ner för många år sedan.

Själv utbildade sig Margaret till stenograf i New York. Under några år arbetade hon sedan som sekreterare och senare tryckare. Så småningom ordnade hon även kurser i kreativt skrivande och hade många framgångsrika elever.

Hon hade också en man, William Henry Sutton som hon gifte sig med 1924. Tillsammans med honom fick hon sedan fem barn och det var för dem hon började skriva egna historier. De blev publicerade i olika tidningar och Margaret fick mersmak. 1930 hade hon färdigställt två romaner som hon började skicka runt till olika förlag. Plötsligt nappade Grosset & Dunlap. De hade redan skördat fina framgångar med Kittyböckerna och såg potential i Margarets böcker. Det var bara ett problem, namnen. De tyckte att Rachel Beebe lät för ”etniskt” och bad henne byta. De tyckte heller inte om Melissa som Judy Bolton hette i det första utkastet.

Det gick väl att ändra? Javisst!

Och därför kom den första boken om Judy Bolton/Betty (”Betty som detektiv”), under författarnamnet Margaret Sutton. Året var 1932. Senare ändrade hon sitt eget namn till Margaret på riktigt och blev på det sättet mer än en pseudonym. Margaret kunde då också behålla rättigheterna till Bettyserien.

Åsikterna om Bettyserien skulle ändå gå isär. Där Margaret hade en idé om hur den skulle utvecklas och bokförlaget en annan. Bland annat ville de inte att Betty skulle åldras. De ville att hon skulle vara för evigt samma ålder, precis som Kitty. Men Margaret stod på sig och fick så småningom sin vilja igenom. Däremot tvingade de henne att skriva bort Roberta ur serien. I några böcker kommer hon nämligen och bor hos Betty. Men henne gillade inte förlaget alls.

Försäljningen av Bettyböckerna gick inte alls lika bra som Kittyböckerna. Ändå lyckades böckerna hitta en väldigt trogen publik som gillade att läsa om Betty och hennes äventyr. Böckerna har dessutom lyckats hitta ny publik i takt med olika återutgivningar.

Vid sidan av Bettyserien skrev Margaret även andra böcker och serier. En av dem verkar ha nått Sverige, nämligen ”Kan syster komma” som släpptes 1965.

Vid sida av skrivandet var Margaret och hennes man engagerade i olika rörelser på 60-talet. I likhet med så många andra. Bland annat när det gällde Fair Housing som senare blev en lag – att man inte för diskriminera bostadsköpare eller hyresgäster på grund av hudfärg, religion eller etnicitet.

Men själv gick Margaret in i en tung period i mitten av 60-talet. 1965 dog hennes man och två år senare avbröt Grosset & Dunlap publiceringen av Bettyserien. Detta trots att Margaret hade massor med planer för vad som skulle hända med de olika karaktärerna. Totalt hade det då släppts 38 böcker om flickdetektiven.

Det var också på 60-talet som den första svenska översättningen av Betty gavs ut, 1969. Serien blev inte jättepopulär här heller och totalt gav B. Wahlströms bara ut 10 av seriens böcker.

Tio år efter Williams död gick livet ändå in i en ny fas för Margaret. Hon gifte sig med sin andra man, Everett Hunting. Hon började också komma över den bitterhet som hon känt efter att Bettyserien lagts ner. Hon började skriva om henne igen. Dels en bok som utspelar sig mellan den tredje och fjärde boken i originalserien som heter ”The Talking Snowman”. Den släpptes privat 1997. 17 år efter att Margaret börjat skriva på den.

Fyra år senare, avled slutligen Margaret Sutton. Hon hade då hunnit bli 98 år gammal. Men det betydde ändå inte slutet för Betty. 2012 slutfördes nämligen den sista boken i serien, ”The Strange Likeness”. Den som hon skrev på när Grosset & Dunlap avbröt utgivningen. Den skrevs av Kate Duvall och Beverly Hatfield i samråd med Margarets överlevande familj. Den gavs även ut med deras godkännande. Två av hennes döttrar engagerade sig också i utgivningen, en som redaktör och en som illustratör. Den boken räknas som den sista Bettyboken.

Länkar:
The Judy Bolton Webite