Puck ser spöken

Tillsammans med chefen på varuhuset Zenit, beger sig Puck till en liten by på landet. Där ska det lösas mysterier. Bland annat är ett av husen hemsökt. Det säger ryktet. Men Puck tror att mer ligger bakom de mystiska händelserna och snart visar det sig att hon klivit ner i ett ormbo av människor med dolda motiv.

Boken

Det här är den sista boken i serien om Puck. Böckerna skrevs mellan 1951 och 1958, av Uno Modin. Detta under psedonymen Tony Wickers. Vanligtvis skrev Uno pojkböcker i sitt eget namn.

Bokens omslag gjordes av Bertil Hegland som är riktigt vass under 50-talet. Däremot märker vi att Puck här har fått en mörkare hårfärg än hon haft på något av de tidigare omslagen. Men, Bertil var aldrig så nogräknad med kontinuitet. Det har vi märkt i andra bokserier också.

Ännu en gång lämnar Puck storstaden och beger sig av till en mindre ort. Det har hon gjort de senaste böckerna och egentligen är det bara de första två böckerna i serien som utspelar sig i Stockholm, där hon bor.

I den här boken visar det sig att hon har en särskild god relation till sin chef som tycker att hon är rätt person att ta med sig på ett litet specialuppdrag.

Byn som de åker till är fylld av suspekta män som bland annat kalla Puck för ”Sockerpulla”.

Puck blir lika chokad som läsaren…

Som vanligt är Puck eftertänksam och introspektiv. Det är något av hennes signum och till sist lyckas hon reda ut vad som egentligen pågår i byn.

Slutsats och betyg

När jag nu har läst alla böckerna i Puck-serien kan jag konstatera att den faktiskt var väldigt svajig. Det här tycker jag dessutom var den sämsta boken i serien. Så jag förstår varför den tog slut efter den här röran.

Det var lite för många karaktärer och en mer tydligt röd tråd saknades. Det hade behövts när boken bara är 135 sidor lång.

Med allt det sagt är jag annars förtjust i Puck, som karaktär. Hon är lite mer vuxet skriven än många andra flickdetektiver. Även om det även innebär att den introspektiva sidan är mer osäker än andra karaktärer, så kompenseras det av att hon alltid överträffar sig själv till sist i alla fall. Som att hon alltid undervärderar sig själv.

Ett minus är också att Krister inte är med i den här boken heller. I min fantasi tänker jag ändå att de kommer att få varandra till slut i alla fall. Puck slutar på Zenit, gifter sig med Krister och tillsammans startar de en detektivbyrå. Japp, så får det bli!

Jag ger den här boken en svag tvåa i betyg.

Bäst och sämst *Spoilervarning

Sämst: Att Puck inte ger Sockerpulls-killarna mer på nöten.
Bäst: Den fina beskrivningen av Puck och chefens färd till landet, i början av boken. Sedan är Bertils omslag väldigt lovande också.

Övrig information

Antal sidor: 135
Första upplagan
Tryckt i Stockholm, 1958
Bokomslag: Bertil Hegland
Wahlströms boknummer: 899

Föregående bok: Puck och fjällmysteriet 
Nästa bok: –

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *